Recension - Public Enemies

Den här veckan blev det en liten weekend i Stockholm och då var det ju klart att man tog tillfället i akt att gå och se en film på bio. Oturligt nog så var alla platser, eller i alla fall de som inte innefattar längst fram längst till höger, upptagna till smygpremiären av Tarantions ”Basterds”. Så det fick bli Manns senaste ”Public Enemies” istället.


Public Enemies
2009
Michael Mann
Betyg: 3-

Michael Mann, regissören som gav oss storstjärnorna Robert DeNiro och Al Pacino på varsin sida om lagen i den actionpackade thrillern Heat. Nu är han tillbaka med lite av samma koncept igen, fast några årtionden bakåt i tiden och med Johnny Depp och Christian Bale på respektive planhalva. Men vad som var upplagt för succé, och vad som kunde ha blivit Manns comeback, faller istället ner bland resten av hans senaste verk i lådan med etiketten ”mediokert”.

Public Enemies utspelar sig i USA under mitten av 1930-talet, den stora depressionens årtionde. Historien är löst baserad på gangsterlegenden John Dillinger (Johnny Depp), bankrånaren som vann sympati från allmänheten med uttalanden som ”vi är här för bankens pengar, inte era pengar”. Och även fast Dillingers motto var ”ta från de rika och ge åt sig själv” så blev han lite av en Robin Hood symbol i folkmun. De omtalade rånen resulterade i hårdare tag från polisen som under ledning av Melvin Purvis (Christian Bale) tog upp jakten på Dillinger och hans kumpaner Baby Face Nelson (Stephen Graham) och Pretty Boy Floyd (Channing Tatum). Den ökända jakten lade de första byggstenarna för den federala poliskåren FBI.

   

Förväntar man sig ett biografiskt porträtt av Dillinger kommer man direkt att bli besviken. Alla som förväntar sig en episk gangsterrulle i stil med Goodfellas kommer även de att bli besvikna. Allt den här filmen tycks gå ut på är att råna banker, fly från flängelsen och skjuta hej vilt med Thompson maskingevär. Visst var det också det som John Dillingers sista månader i livet gick ut på. Men hur intressant är det att se på när man inte har den minsta aning om vem Dillinger egentligen är, eller någon av de andra karaktärerna heller för den delen.

Christian Bale och Johnny Depp må höra till 00-talets största skådespelare, men jag kan inte säga att man märker det i den här filmen. Om det sedan är deras eller Manns fel är svårt att säga. Jag lägger skulden på alla tre. 

Fotot är en annan sak man retar upp sig på. Det kalla och råa digitala fotot prickade Mann in rätt i Collateral (2004), men det går absolut inte hand i hand med det estetiska 30-tals USA. Bitvis känns det som att man tittar på en lite mer påkostad tv-serie. Det känns ofärdigt, varken slipat eller polerat, som en råkopia av filmen. Actionscenerna är i alla fall energiska och puls höjande med riktigt schysta ljudeffekter. Och tur är väl det, annars hade man fått gäspa sig igenom hela filmen.

Men trots alla ovannämnda skavanker så kan jag inte ljuga om att filmen ändå var rätt underhållande, eller i alla fall till en viss grad. Den kom inte i närheten av förhoppningar eller förväntningar, inte heller väckte den några som helst känslor för dess karaktärer. Men i slutändan kan jag inte säga att det är en usel film, men heller ingen bra film. Det är ännu en medioker film från Michael Mann helt enkelt.



trailer

Lite sedda filmer - 10 AUG -09

 Gran Torino
2008
Clint Eastwood
Betyg: 4-

Clint Eastwood spelar och regisserar när vi återigen får se honom som en krigsveteran från kriget i Korea. Den här gången i form av den patriotiska gamla butter läppen Walt Kowalski vars fru nyligen avlidit. Hans traditionella och gammalmodiga syn på saker och ting sätts på prov då en Hmong familj från Sydöst Asien flyttar in i grannhuset.

Det var som fan! Imponerande att se gamla "Clintan" som just fyllde 80 men som fortfarande ändå är riktigt jävla bad ass. Rollen som Walt gör han utmärkt. Hans prestationer överskuggar dock resten av gänget skådespelare som jag inte tycker håller standarden i en film av den här klassen. Alltså klassen på en film som hyllats till skyarna och som för närvarande ligger på plats #78 på IMDB's top 250.

 

Det är ändå en bra och intressant film som håller fanan uppe från början till slut. Det är tragiskt, det är roligt och det är spännande. Här finns något för de flesta. Själv tycker jag "Clintan" är skit cool i den här och det är ju även han som lyfter filmen över 3-strecket den annars skulle hänga under. Så en lite vacklande fyra, men ändå fortfarande en fyra, blir slutbetyget. För övrigt så lär det här vara Eastwoods sista roll i en film, en värdig avslutning på skådespelarkarriären i mitt tycke. Hoppas dock att han fortsätter regissera.
| IMDB | trailer | official-hp


French Connection II
1975
John Frankenheimer
Betyg: 4+

Gene Hackman tillbaka i rollen som den hårdkokta New York detektiven Jimmy "Popeye" Doyle. Fortfarande på jakt efter knark smugglaren Alain Charnier (Fernando Rey). Spåren har slutligen lett Popeye till den lilla hamnstaden Mareille i Frankrike. Där har han gått ihop med den franska polisen för att sätta dit för Charnier en gång för alla. Det Popey dock inte vet är att han själv ingår i en hemlig plan för att sätta stopp för "The French Connection".

Lika bra, om faktiskt inte snäppet bättre, än den första. Hackman levererar så det bara smäller om det! Helt klart en av hans absolut bästa roll genom tiderna. Scenerna nere i cellen med cognacen kommer upp i samma klass som restaurangscenen med Al Pacino i Scarface.


Det enda som saknas från den första filmen är en schyst biljakt. Här jagas det folk på springande fot i de trånga gränderna istället. Scenerna är förvisso riktigt schyst, men visst är det en biljakt man längtar efter. Men ändå, helt jävla strålande. Och det där slutet? Ohh... they don't make em' like this any more. Stark fyra.
| IMDB | trailer |


The Kite Runner
2007
Marc Forster
Betyg: 4-

Baserad på boken med samma namn av Khaled Hosseini. Vi får följa de båda vännerna Amir och Hassan som lever i Afghanistan under den fredliga perioden i slutet av 70-talet. Dagarna spenderar de med att flyga drake och tävla mot andra barn i staden. Bäst tycker Hassan om när Amir läser historier ur sin bok. Deras vänskap får dock ett abrupt slut och Afghanistan invaderas av Sovjetunionen. Amir och hans far blir tvungna att fly till USA där de försöker leva vidare. Flera år senare får Amir ett telefonsamtal från en gammal vän i det nu Talibanockuperade Afghanistan. Han måste återvända tillbaka till sett hemland. Men där är ingenting som förut.

Känns svårt att dirigera fingret på betygskalan här. Det är en mycket vågad film med tanke på läget i de omnämnda länderna. Filmen har skapat mycket kontroverser, speciellt för barnskådespelarna. Flera av dem lever nu skyddade från omgivningen och önskar att de aldrig medverkat i filmen.



Personligen tycker jag allt behandlas rätt ytligt, hade önskat mig lite mer substans. Det händer en massa saker men man vet inte riktigt vad. Fast visst, det är ur Amirs ögon som historien utspelar sig och han visste ju inte så mycket om vad som hände runt om honom heller. Den första biten i filmen fungerar helt klart bäst och de båda barnen Zekeria Ebrahimi som Amir och Ahmad Khan Mahmoodzada som Hassan gör båda riktigt bra insatser. Hassan är helt klart bäst. Helheten är lite vacklande men visst är det en bra film som absolut är sevärd. Tror dock att boken lyckas övertyga bättre. En svag fyra, på gränsen till mycket stark trea för min del.
| IMDB | tralier | official-hp


Zombi 4: After Death
1988
Claudio Fragasso
Betyg: 2

Veckans bakisfilm efter helgens bravader blev fjärde delen i Zombi-serien, en film för svårt bakfulla zombie älskare. På en tropisk ö öppnar en Voodoo-präst den tredje dörren till helvetet som hämnd mot en grupp forskare som utfört experiment på prästens dotter. Ur helvetets portar börjar de levande döda snart strömma ut, hungrande efter färskt människokött att sätta tänderna i. Bara dottern till en av forskarna lyckas ta sig från ön levande. 20 år senare hamnar flickan tillbaka på ön under mystiska omständigheter, hon är väntad av öns "befolkning".

Ja den är lite små rolig på sina ställen och det levereras några schysta gore-scener, som den i början med ögat och ansiktet som rivs bort. Musiken är dock riktigt pinsam, värsta 80-tals glamrocken. Ett hån mot de schysta synthslingorna från tidigare filmer i serien. Men nog fan nynnar man på den där jävla refrängen för det, gaaah!. Zombie-demoner som beter sig som värsta ninja fighters är jag heller inte speciellt impad över. De där matcho killarna som behandlar vapen som om de vore nakna kvinnokroppar är ändå lite coola. Speciellt när de blir till Zombies, he he.



Claudio Fragasso har jag inte så mycket att säga om. Troll 2 är väl kanske hans mest kända film, inte sett den dock. Han lyckas i alla fall inte hålla tempot uppe i sitt bidrag till Zombi-Serien. Sista halvtimmen av det här spektaklet var så otroligt utdraget att jag fan höll på att somna. Slutet var i alla fall lite roligt och oväntat. Slutbetyg: tvåa?.
| IMDB | trailer |

Lite sedda filmer, 4 AUG -09

4 luni, 3 saptamini si 2 zile
(4 months, 3 weeks and 2 days)
2007
Cristian Mungiu
Betyg: 4+

Det här är i allra högsta grad en stark och välspelad film. Den har belönats med en Palme d'Or under Cannes Film Festival 2007 och även vunnit ett tiotal andra priser världen över. Historien följer Otila och Gabriela, båda spelade av de två Rumänska förmågorna Anamaria Marinca och Laura Vasiliu. De båda lever som fattiga studenter i 80-talets Rumänien, före kommunismens fall. Gabriela har ofrivilligt blivit gravid och kan inte behålla barnet. Hon bestämmer sig för att göra abort. Men under den här tiden var abort olagligt i Rumänien, det innebar fängelse eller i vissa fall till och med dödsstraff. De båda vännerna samlar ihop sina sista slantar för att muta en privat läkare och få honom att genomföra den riskfyllda proceduren. Allting går dock inte som de hade planerat.

Atmosfären är nedstämd, det är mörkt och dystert. Ingen som bryr sig, alla tänker på bara på sitt. De som har makt skäms inte för att utnyttja de som är svaga och behöver hjälp. Varje dag är en kamp mot orättvisor i den bittra världen.



Både foto och skådespelare är helt fantastiska. De långa oklippta scenerna är bara ett ytterligare bevis på detta. Mest fascinerad är jag över scenen vid matbordet. Samtidigt som den är helt fenomenal så är den även otroligt tråkig och utdragen, nästan så att det börjar klia i händerna på en för att man bara vill att den ska ta slut. Vi får känna oss precis så som Otilia känner sig där hon sitter. Allting är rakt på och man vill inte dölja något. Här är den råa och kalla verkligheten.

Det enda som saknas är den där gastkramande spänningen. Man anar den på något vis där nere i djupet, det känns som om den är på väg upp ovanför ytan. Men den når aldrig upp till det där första andetaget. Och sen är det slut. Men för all del, det här är ett verk man absolut inte får gå miste om.
| IMDB | trailer | official-hp |


Martyrs
2008
Pascal Laugier
Betyg: 4-

Den unga flickan Lucie (Mylène Jampanoï) rymmer från en källare där hon hållits instängd och blivit torterad. Efter att hon hittats av myndigheterna tas hon in på ett sjukhus. Men hon är alldeles för chockerad för att tala om vilken fasansfulla saker hon utsatts för. Efter ett tag lyckas hon i alla fall knyta en vänskap med en annan flicka på sjukhuset, Anna (Morjana Alaoui). 15 år senare rivs minnena upp från Lucies barndom då hon får syn på en artikel i en tidning.

Det här är den mest stötande och upprörande film jag sett på mycket länge. Återigen ett bevis på att Frankrike är landet som vet hur man gör brutala filmer som skapar ett obekvämt illamående hos den som tittar. Uppföljarna till Saw kan slänga sig i väggen, till och med Hostels Eli Roth skulle vrida sig i stolen till de här personernas smärtor. Allt levererat med ett knivskarpt foto.

Dock ska det poängteras att slutet inte riktigt lyckades leva upp till resten av filmen. Från stunden då anledningen till allting avslöjas tycker jag det kändes som en rejäl djupdykning. Ibland är det mer skrämmande att inte veta anledningar eller att få allting sönder benat i detalj. Men även fast slutet förstör helhetskänslan så levereras det alldeles för mycket av det "goda" för att betyget skulle rubbas mer än till ett minus efter fyran.


Allt är oerhört väl koreograferat och den skapar en inre ilska inom en. Framförallt levererar den ett oändligt antal "WTF-moments". Man sitter där och säger det rakt ut - What the fuck?. Precis när man tror att man har någon som helst koll så spinner det runt 180 grader åt ett helt annat håll. Crazy. Skulle man sparat vissa detaljer till den egna fantasin så skulle det här ha kunnat landa på en femma.
| IMDB | trailer | official-hp |



Zombi 3
1988
Lucio Fulci (Bruno Mattei)
Betyg: 2

Det börjar kanske bli lite mycket Fulci filmer på sistone. Men jag har en inre tvångskänsla för att beta mig genom hans gamla zombierullar. I den här får vi följa den Amerikanska militären som i hemlighet har framställt ett biologiskt vapen i form av ett virus (alltid militär och virus). Utan varning blir de anfallna av en grupp terrorister som får med sig viruset, men de råkar även bli smittade av det (så klart). Militären måste sätta stopp för spridningen av viruset, som visar sig förvandlar levande som döda till blodtörstiga zombies, innan det är för sent.

Musiken är helt klart det bästa med den här filmen. Det lovordar om en klassisk italienare i zombiegenren. Även fast den bitvis är rätt underhållande så finns här alldeles för många brister, till och med räknat i den här genrens mått, för att jag ska kunna kalla det för en bra film. Som bäst är det en medelmåttig standardfilm i nedre klassen.

Här finns i alla fall en del snygga scener med schyst atmosför. Som den där de låser in sig i huset och zombierna står utanför på väg in. Även några helt ok gore-scener kan man hitta, men ingen av dem är något speciellt. Inte som "ögat" i Zombi 2, eller "borren" i City of the Living Dead. Huvudet i kylskåpet tyckte Fucli var strålande, själv tycker jag bara det är jävligt skrattretande. Även det brutalt dåliga skådespelet gör det svårt att hålla sig för skratt. Robert Marius som "Dr.Holder" är något av det absolut sämsta försöket till skådespel jag sett. Tätt följt av Mike Montys "General Morton", och resten i gänget som kör med vulgärt teateröverspel. Absurt värdelöst. 

 

Jag kan inte rekommendera den här till andra än riktiga zombie- och Fulci-diehard fans som är beredda att slänga iväg lite tid av sina liv. Även fast det egentligen inte är en tvättäkta Fulci. 50 min är Fulcis material som han spelade in innan han fick avbryta på grund av en stroke. Resterande 40 min är regissören Bruno Matteis verk. Bästa repliken i filmen av Glenn: I'm feeling better, Patricia, but I'm thirsty... for your blood!
| IMDB | trailer |



Lesbian Vampire Killers
2009
Phil Claydon
Betyg: 3-

De båda kompisarna Jimmy (Mathew Horne) och Fletch (James Corden) beger sig ut på en vandrings tur i de brittiska ödemarkerna efter att Jimmys tjej gjort slut. De hela slutar med att de hamnar i ett gammalt hus tillsammans med ett gäng lättklädda tjejer. När de båda killarna just trodde att alla deras drömmar skulle gå i uppfyllelse förvandlas plötsligt tjejerna till lesbiska vampyrer som är ute efter deras blod. Tillsammans med den lokala prästen måste då få stopp på vampyrerna och deras drottning, Carmilla (Silvia Colloca).

Tänk dig att Seth Rogen och John Carpenter gör en film ihop. Det skulle antagligen se ut så här. Möjligtvis roligt för vissa. Själv börjar jag faktiskt bli lite trött på den här sortens "college humor" som försöker ha samlag med Shaun of the Dead. Det fungerar när två karismatiska personer som Simon Pegg & Nick Frost gör splatterkomedi, inte när två wannabes som Jamess Corden & Mathew Horne försöker vara roliga med överspelade karaktärer och billiga skämt som återanvänts från andra filmer. Men visst levererar de några roliga skämt och man skrattar faktiskt ibland, början är även helt schyst. Det är bara det att jag inte tål gapiga karaktärer som Fletch. Tycker inte att det är roligt helt enkelt. Och varför i fans namn använder man vit spermaliknande sörja istället för blod?



Här fanns en viss potential. Bara titel gör att man blir nyfiken. Men tyvärr så är resultatet alldeles för vardagligt utan någon riktig finess. Slopa den där söndervattnade collge-humorn och använd rött blod nästa gång! (om det nu blir nån "gay werewolf" uppföljare). En svag trea är det som bäst, inte långt ifrån en stark tvåa faktiskt.
| IMDB | trailer | official-hp |

Lite sedda filmer, 24.7-09

Brüno
2009
Larry Charles
Betyg: 4-

Sacha Baron Cohens "mockumentär" uppföljare till 2006's Borat. Den här gången får vil följa honom i skepnaden av en homosexuell Österrikisk modereporter. Brüno blir utfryst från Österrikes modevärld och bestämmer sig för att finna lyckan i USA. Med sin medhjälpare Lutz (spelad av svensken Gustaf Hammarsten) åker Brüno till staterna med hopp om att bli megakändis. Han är beredd att gå hur långt som helst och satsa allt för sitt kändisskap.

Det är humor från första sekunderna (då Universals logo stavas med ett Ü) till de absolut sista (med stolkastningar och burop). De flesta ser antagligen den här bara för att se hur långt Cohen vågar gå med sina sketcher om bögfobi. Ibland är det faktiskt rätt skrämmande att se hur inskränkta vissa människor är. Mycket i filmen är uppenbart uppgjort i förväg, men det finns en hel del scener som är genuina. I en intervju med Empire säger Cohen att det var mycket svårare med den här filmen än med Borat då så många nu känner till honom. Bland annat fick sketchen vid Alabama National Guard avbrytas efter att bara några scener spelats in, då en av internerna kände igen Cohen och meddelade detta till ett befäl.


Även fast det är riktigt roligt och man skrattar nästan hela tiden så känns det inte riktigt lika bra som föregångaren. I Borat kände man av en röd tråd som knöt ihop allt till en helhet. Det här känns mer som en kompilation av olika mer eller mindre samhällskritiska sketcher. Men skratta får man göra så det räcker till och blir över, lite kort tycker jag dock att det var (hoppas på massor av extra på DVD'n). Klara pluspoäng för slutet, att de lyckades få med allihopa är smått fantastiskt.
| IMDB | trailer |


Yes Man
2008
Peyton Reed
Betyg: 3+

Carl Allen (Jim Carrey) lever ett tråkigt liv som soffliggare och har som vana att tacka nej till allting. Hans kompisar börja tröttna på honom och allt hopp håller på att sippra ut mellan Carls fingrar. Men en gammal kompis han stöter på tipsar honom om ett självhjälpsprogram. Det går ut på på att man ska släppa lös "JA-kraften" inom sig och sluta säga nej. Resultatet blir häpnadsväckande för Carl, men att tacka ja till precis allting tycks även ha sina nackdelar.

Det första jag tänker här är "Liar, Liar". Där kunde Carrey inte ljuga, i den här kan han inte säga nej. Så jag ser Yes Man lite som en fristående uppföljare. Personligen gillar jag Carrey bäst i hans mer seriösa roller, som i Man on the Moon och Eternal Sunshine. Men visst håller han som komiker fortfarande, även fast de mesta så småningom börjar kännas aningen utslitet efter för mycket återanvändning.


Situationskomik är en av Carreys starkaste sidor som komiker och som väntat bjuds det på en hel del av detta i filmen. Bitvis riktigt rolig sådan. Även fast man sett det mesta förut så är det fortfarande roligt, och det är just för att Carrey gör det så otroligt bra. Man får vad man förväntar sig helt enkelt; en hel del skratt. Här finns dock inget utöver det vanliga som skulle höjt filmen till en fyra. Så det blir en stark trea för Carrey och Yes Man.
| IMDB | trailer |


City of the Living Dead
1980
Lucio Fulci
Betyg: 3-

Portarna till helvetet öppnas då en präst hänger sig på en kyrkogård. En kvinna får vetskap om händelsen genom en seans, men dör bara några minuter efteråt. Om portarna inte stängs inom kort så kommer mycket fasansfulla saker att hända, tiden för mänskligheten håller på att rinna ut.

Jag förväntat mig en klassisk Zombie-rulle i stil med Fulcios tidigare Zombie Fleash Eaters från 1979. Det här med zombier som någonsorts vålnader/spöken är inte riktigt min kopp te. Så en liten besvikelse på den biten. Skådespelarna är som väntat absurt dåliga, men han där fin liraren som spelar reportern är ändå lite mysig. "Skägg Gubben" får godkänt han med. Något som inte får godkänt är slutet. Totalt värdelöst.


Det är tre scener och den sköna musiken som egentligen är det enda som lyfter filmen. Här snackar vi "borren", "levande begravd" och "flygande maskar". Resten är faktiskt rätt tunt. Så tunt att det egentligen borde landa på en svag tvåa. Men de här tre scenerna är faktiskt så jäva bra, tillsammans med "reportern" och "skägg gubben", att jag faktiskt måste sträcka mig till en svag trea. En absurt jävla skadskjuten och dödslidande svag trea. Lyssna på det fantastiska soundtracket på youtube del-1 & del-2
| IMDB | trailer |

Lite sedda filmer - 16.7 -09

Coraline
2009
Henry Selick
Betyg: 4-

Baserad på en novell med samma namn av Neil Gaiman följer berättelsen den lilla flickan Coraline (Dakota Fanning). Hon har nyligen flyttat in i ett gammalt hus med sina extremt upptagna föräldrar. När hon inte får någon uppmärksamhet av föräldrarna börjar hon inspektera huset. Till sin förvåning finner hon en gömd dörr bakom tapeten i ett av rummen. På dörrens andra sida väntar en exakt kopia av huset de flyttat in i. Fast i kopian är allt mycket bättre. Den nya kopiorna av föräldrarna är snällare, maten godare och leksakerna roligare. Men det är något som inte riktigt stämmer. Den nya mamman och pappan börjar bete sig märkligt och de vill att Coraline ska stanna hos dem, för evigt.

Väntan på något nytt från Henry Selick har varit lång. Förväntningarna inför den här filmen har alltså varit på topp, speciellt efter alla bilder man sett. Nu efter att ha sett filmen måste jag säga att jag nog hade förväntat mig något lite mer häpnadsväckande från Selick. Inte för att det på något sätt var en dålig film, utan för att jag inte kunde känna det där lilla extra.


Storyn flyter på i ett bra tempo och miljöer samt animationer är riktigt snygga. Kanske att det är aningen förutsägbart och lite för barnvänligt för min smak. Hade hoppats på något lite mer läskigare och spännande, som "monstret" och avslutningen i animerade barnfilms-sagan Monster House. Här avslutas allt rätt abrupt precis när man känner att spänningen äntligen börjar ta fart. Hursomhelst är det en snygg och välanimerad saga som åtminstone är värd en svag fyra.
| IMDB | trailer |


Houndddog
2007
Deborah Kampmeier
Betyg: 4-

Nioåriga Lewellen (Dakota Fanning) bor med sin alkoholiserade far (David Morse) i 50-talets Alabama, USA. Det är ett depressivt och fattigt liv hon får kämpa med tillsammans med den ständigt alkoholpåverkade och våldsamma fadern. Lewellens enda flykt från verkligheten är att lyssna på Elvis och leka med grannpojken Buddy (Cody Handford). När Buddy säger att han kan få tag på biljetter till en Elvis konsert i staden blir Lawellen överlycklig. Men när de tillsammans ska gå och hämta biljetterna händer något som släcker den sista gnistan av hopp i Lewellens liv. Den enda som tycks förstå Lewellen är Charles (Afemo Omilami), en mörkhyad man som bor i en lada i utkanten av staden. Han tröstar henne och lär henne allt hon behöver veta om blues, ormar och livet.

Det här blev en trevlig överraskning. Hade förväntat mig en alldaglig och tramsig historia utan något som helst djup. Men det här var faktiskt riktigt intressant med flera oförutsedda vändningar. Till och med slutet lyckades hoppa på ett spår som jag inte hade förväntat mig. En stark och berörande historia rakt igenom.


Dakota Fanning slutar aldrig att förvåna mig med sin utstrålning och talang. Jag kan inte sluta jämföra henne med Jodie Foster eller Natalie Portman. Den här tjejen kommer att erövra världen. Resten av skådespelarna gör ett hyfsat jobb och de håller en stabil nivå. Men inget mer nämnvärt där. Kanske inte en film som kommer att passa alla i smaken, men tycker ändå den är värd att ta en titt på.
| IMDB | trailer |


REC [REC]
2007
Jaume Balagueró, Paco Plaza
Betyg: 2+

En journalist blir inlåst i ett höghus tillsammans med sin kameraman, de boende i huset och den patrullerande brandkåren hon gör ett reportage om. Brandkåren hade fått ett larm om en kvinna som skrikit hysteriskt i en av lägenheterna. Väl på plats börjar underliga saker hända som ingen har något direkt svar på. Ingen tycks heller veta varför de inte får komma ut ur huset som är omringat av polisens specialstyrka. Allt är filmat med hand-cam á la Blariwitch Project.


Upplägget är bra och det börjar helt schyst. Tycker även de gjort ett strålande jobb med alla långa scener utan klipp. Så långt allt bra. Men det första problemet man stöter på är det här ständiga gapandet och hysteriska skrikandet. Det blir liksom inte mer skrämmande ju mer eller högre personerna skriker. Snarare är det mer irriterande och huvudverksframkallande. Andra problemet är kameramannen, Pablo. Vilken totalt patetisk människa! När andra springer för sina liv och letar efter en nyckel i en lägenhet traskar han lugnt bakom dem för att filma allting. Hur verklighetstroget är det? Det tredje är det som sänker hela filmen, nämligen slutet. Helt poänglöst.



Det här kunde ha blivit helt okej om man hållit sig inom standardens ramar. Men jag förstår att man vill utveckla och vara nyskapande. Absolut inget fel med det, det är bara bra. Men den här gången lyckades man inte nå ändra fram, möjligtvis för att man inte tänkt igenom det hela tillräckligt. Efter allt gott man hört om den här så blev det helt klart en besvikelse. Kan knappast tänka mig att den amerikanska re-maken "Quarantine" från 2008 lyckas bättre.
| IMDB | trailer |


Street Trash Street Trash
1988
James Muro
Betyg: 2+

En spritförsäljare hittar en gammal undangömd låda i butikens källare, fylld med drycken "Viper". Glad över sin nya upptäckt drar han upp lådan och börjar sälja flaskorna till ett billigt pris åt de lokala alkisarna. Men alla som kommit i kontakt med drycken smälter ihop till en blodig och färgglad sörja. Bill The Cop försöker lösa fallet med de smältande uteliggarna. Men han stöter ständigt på problem från gäng ledaren Bronson och hans gäng från soptippen.

Många vill påstå att det är den här filmen som är "the Ultimate Melt Movie". Men jag måste faktiskt säga att jag tycker Body Melt är en mycket bättre och trevligare film i den här smala subgenren. Street Trash bjuder ändå på rolig humor med schysta melt-scener (kolla här youtube). Kameraarbetet är innovativt och nyskapande, speciellt i den första delen av filmen. Mot slutet känns det dock som om de inte orkade bry sig mer.


Det som gör att intresset för filmen vacklar är att här inte finns någon egentlig "huvud story". Visst, det är "viper" flaskorna som är den drivande biten. Men allt runt om känns väldigt ytligt. Dessutom är det inte speciellt mycket man får reda på om dessa flaskor. Är man ute efter lite uteliggarhumor blandat med helt schysta melt-scener så visst, det här är filmen för dig. Men om man som jag hoppades det skulle leva upp till samma standard som Body Melt så blir man besviken. Slutscenen i eftertexterna är en av de bästa scenerna i hela filmen. "suck your dick? it's dripping down the stairs!".
| IMDB | trailer |

Lite sedda filmer, 8/7 -09

Don't Torture a Duckling
1972
Lucio Fulci
Betyg: 3+

Tre busiga ungar lever i en underutvecklad bondby i Italien där de fördriver tiden med diverse hyss. En dag hittas en av ungarna strypt till döds. Misstankarna faller direkt på byfånen. Men efter närmare granskningar visar sig mördaren vara någon helt annan. En grym och mörk historia vecklar ut sig.

"Non si sevizia un paperino" (eller "Don't Torture a Duckling" som den är mera känd som) är en både obehaglig och ruggig historia i Giallons spår. Fulci har laddar upp med otäcka scener och en historia som vrids och bänds från vänster till höger under filmens gång. Våldet flödar. En kvinna blir grovt misshandlad av ett gäng beväpnade med kättingar på en gravgård. Brutalt. Men förutom några riktigt bra scener så tycker jag inte det finns  något som skiljer den nämnvärt från mängden. Det är en bra film som absolut är sevärd, men inte tillräckligt speciell för att komma över tröskeln till en fyra.


Cry Baby
1990
John Waters
Betyg: 4-

Totalparodi på 60-talets musikaler á la Grease. Johnny Depp spelar huvudrollen som coolingen "Cry-Baby". Han kan trycka fram en tår på begäran och lyckas på det sättet få alla tjejer på fall. Hans coola gäng åker på trubbel från medelklassgänget när Cry-Baby stöter på en av killarnas tjej.

Iggy Pop, Ricky Lake och Johnny Depp i samma film! Det är för bra för att vara sant. Jag satt och gapskrattade hela filmen genom. Det är så patetiskt överdrivet med sådan sjukt kul humor som har glimten i ögat. Förstår inte hur folk kan kommentera på att det är för överspelat och för mycket Grease. Det är som att säga "Starship Troopers är för mycket action och för lite handling med hjärndöda huvudpersoner". Det här är ju fan en parodi på Grease i all sin ära. Det är överspelat, ja! Överdramatiserat, ja! Men det är så perfekt timing att allt blir helt klockrent.


Zombi Holocaust
1979
Marino Girolami
Betyg: 2-

Kroppsdelar försvinner märkligt från ett bårhus i New York. Gärningsmannen tas på bar gärning, tuggande på ett hjärta. Mannen visar sig ha anknytningar till en kannibalisk ö. En grupp läkare och reportrar beger sig ut till ön för att forska i mannens kannibaliska beteende.

Marino Girolami har inte lyckats med mycket, inte ens den här, hans mest kända verk. Som namnet redan antyder är det här en direkt ripp off av två filmer. Första halvan är från Lucio Fulcis "Zombie Flesh Eaters", och den sista halvan från Cannibal Holocaust. Filmen är till och med inspelad på samma plats som Fulcis zombie rulle, slutscenerna är i samma jävla hus! Det är inte mycket som räddar den här filmen från en etta, men gore scenerna är rätt bra. Båtmotorn är en sann klassiker.


Sorstalanság (Fateless)
2005
Lajos Koltai
Betyg: 4+

Gyrörgy är 14 år och bor i Ungern. Andra världskriget är i full gång. Efter svåra tider hemma hamnar han slutligen på ett tåg till Auschwitz och sedan vidare till Buchenwald. Han får lära sig att se livet från den ljusa sidan, medan man själv befinner sig i ständigt mörker.

Filmatiseringen av nobelpristagaren Imre Kertész' självbiografiska roman är stark och jordnära. Att det är ungerska skådespelare gör att den känns så mycket mer än engelsktalande varianter. Mer äkta, mer sant. Sen gör också skådespelarna helt fantastiska insatser. Fotot är oerhört vackert och historien är fängslande. Man sitter klistrad, vågar knappt blinka. Jag måste ändå få klaga lite på att det känns aningen ryckigt med de korta klippen. Men i sin helhet hör den hemma bland de starkaste filmerna om förintelsen.


Willow
1988
Ron Howard
Betyg: 3+

Drottning Bavmorda (Jean Marsh) får vetskap om att en nyfödd flicka kommer att leda till hennes undergång. Hon beordrar genast att alla nyfödda flickor ska dräpas. Av en slump hamnar flickebarnet hos den kortväxta bonden Willow Ufgood (Warwivk Davis). Han beger sig iväg för att skydda barnet tillsammans med Madmartigan (Val Kilmer). Det blir ett storslaget äventyr i ett land fyllt av krig och magi.

Det är ett småmysigt äventyr George Lucas och Ron Howard kokat ihop med ingredienser från bibeln och J.R.R Tolkien, kryddat med lite hemliga kryddor av Lucas själv. Storyn är rätt basic och följer mallen för de flesta fantasy filmer. Huvudpersonen ska från punkt A till punkt B och på vägen stöter han på monster/magiker/drakar. Effekterna är bra för att vara 1988. Överlag gillar jag äldre filmer i den här genren, för då slipper man plastiga CGI-klumpar. Även fast det där monstret med två huvuden skriker efter "digital improvement". De där gris-hund-rottorna, eller vad man ska kalla dem, va riktigt schysta. Ska tydligen ha varit uppklädda Rottweilers. Det här är inte den bästa i genren men helt klart ett sevärt bidrag. Lucas själv insåg att det här inte riktigt fungerade som film, men fortsatte att skriva böcker om huvudpersonerna.

Några sedda filmer, 27.6 -09

Frankenstein
1931
James Whale
Betyg: 4+

Den legendariska, defenetiva och ultimata monsterfilmen med världens kanske mest kända monster! James Whales film om Dr.Frankenstein, som skapar en levande varelse från delar av döda människor, är utan tvekan en sann klassiker i monstergenren. Mycket på grund av legenden Boris Karloff som gestaltar Dr.Frankensteins skapelse/monster.

Från första scenen sätter man stämningen. Vi får se Edward van Sloan ge några varningens ord på grund av det chockerande innehållet. Klassiskt. Regissören arbetar mycket med skuggor och annorlunda ljussättning. Resultatet är en mystiskt och obehaglig atmosfär. Men samtidigt är det lite småmysigt, speciellt med det knaspriga ljudet i bakgrunden. Karloff är kung i filmen, men även Colin Clive levererar bra som galen professor. Gillar även Frederik Kerr som baronen, han bjuder på några riktigt roliga repliker. Trots sin höga ålder håller den än i dag.


Bride of Frankenstein
1935
James Whale
Betyg: 3+

Redan 1933 ville Universal se en uppföljare på kassasuccén Frankenstein. Men regissör James Whale ville inte göra någon uppföljare. Till slut fick han dock ge vika och fyra år efter den första filmen kom då slutligen uppföljaren "Bride of Frankenstein". Filmen går rätt mycket i samma spår som den första, här pusslar Dr.Frankenstein istället ihop en kvinnlig varelse. Denne ska agera brud till monster han skapade i den första filmen.

Många ser den här som den bästa Frankenstein filmen som gjorts. Själv tycker jag inte att den håller samma klass som den första. Den här känns lite förlöjligad och tramsig på sina ställen. De där förminskade människorna i glasen var en snygg effekt för att vara gjort på 30-talet, men scenen har egentligen ingen betydelse för handlingen. Man ville bara skryta med effekten helt enkelt. Dessutom känns den som hämtade ur någon barnvänlig Disneyfilm. Mest irriterad blir jag ändå på den där gapande kärringen. Men så klart finns det även många bra scener, som den med den blinda mannen. Wale gör återigen ett ypperligt arbete med skuggor och ljussättning, speciellt i närbilderna på karaktärernas ansikten. Ljudeffekterna är även riktigt schysta och överlag är det en bra film. Minus glastubs-gubbarna och den där gapande kärringen så skulle det garanterat ha blivit en svag fyra.


Predator 2
1990
Stephen Hopkins
Betyg: 2-

Man väljer sina filmer. schwarzenegger valde att göra Terminator 2 istället för den här uppföljaren på Predator. Svenske muskelknutten Magnus Samuelsson valde att vara med i den kommande Göta Kanal 3 istället för en liten roll i Ridley Scotts Gladiator. Så var det med det.

Predator 2 utspelar sig i en storstad (Los Angeles) istället för en djungel som i ettan. Polisen börjar stöta på märkliga och brutalt uträttade mord på knarkkungarna i staden. Hårdkokta snuten Mike Harrigan (Danny Glover) sätter sig in i de mystiska fallen. Men han stöter på ständiga protester från Peter Keys (Gary Busey), ledaren för en hemlig specialstyrka. Självklart skiter Harrigan fullständigt i Keys order och gräver vidare i fallet. Upptäckterna han gör kunde han aldrig ha kunnat föreställa sig.

Filmen börjar riktigt skönt. Det öppnas upp med mycket pang-pang och explosioner. Kan inte sluta tänka på Laddat vapen dock, Glover kör ju i princip samma roll. Och egentligen skulle detta ha kunnat vara vilken jävla muterat-monster-härjar-i-stan-film som helst. Lite synd faktiskt att de ville slösa bort en så bra karaktär som Predator på det här alldagliga action tramset. Det är så mycket anti Predator i jämförelse med ettan. Några roliga scener bjuder den i alla fall på, så magplasket svider inte så mycket som det kunde ha gjort. Håll utkik efter skallen från en Alien bland troféerna i Predators rymdskepp, det var där idén om Alien vs. Predator väcktes.


Milk
2008
Gus van Sant
Betyg: 4-

Harvey Milk (Sean Penn) var den första öppet homosexuella mannen som valdes till ett politiskt ämbete i Amerika. Filmen utspelar sig i 70-talets San Fransisco och berättar om hans hårda kamp och ständiga motgångar. När vinden slutligen vände för Milk avslutades hans liv abrupt i ett mord utfört av en politisk motståndare.

Det här är en viktig film som visar hur långt vi har kommit med vårt samhälle idag. Penn och gänget presterar alla bra i sina roller. Penn fick till och med en Oscar för bästa manliga skådespelare, en Oscar som i mitt tycke ändå borde ha gått till Mickey Rourke i The Wrestler. Även fast det är en viktig film med bra skådespelare och allt det där så saknar jag ändå något. Det är något med sättet man för fram storyn på, jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt fängslad i det som händer. Ibland vet jag inte ens vad som händer. Men här finns absolut mer positivt än negativt och slutscenen är riktigt bra. Summasummarum landar det på en svag fyra för min del.

Recension: DEADLY WEAPONS

Deadly Weapons
1973
Doris Wishman
Betyg: 2

Under ett telefonsamtal men sin man får Zsa Zsa (Chesty Morgan) höra hur ett gäng banditer attackerar och mördar honom. Klantiga som de är råkar en ur gänget påpeka att den ena av dem är enögd och kallas för Captain Hook - något som Zsa Zsa självklart snappar upp i telefonluren. Efter mordet börjar hon jobba som strippa. En dag på jobbet får hon syn på en enögd man i publiken. Han passar in på beskrivningen hon minns om hennes mans mördare. I samma stund bestämmer hon sig för att hämnas sin makes död. Till sin hjälp tar hon sina två ”dödliga vapen" som hon kväver sina offer till döds med.

Efter att ha sett trailern ett flertal gånger på diverse trailerkompilationer så var jag bara tvungen att se den här pärlan i sin helhet. För hur tilltalande låter inte en film som handlar om en brud som kväver folk med sina enorma, nej gigantiska, byst? Just det. Men som vanligt när de handlar om filmer i grindhouse genren lovar trailern oftast mer än vad filmen lyckas leverera - och så även denna gång. Fast ändå är Deadly Weapons utan någon som helst tvekan en av de bästa filmerna i sitt slag. Här snackar vi nämligen om oavsiktlig humor när den är som allra bäst. Det är så absurt och otänkbart dåligt att man inte kan annat än att skratta åt det.


I rollen som Zsa Zsa (aka The Zsa Zsa Gabor of Burlesk) ser vi polskan Chesty Morgan med sina två dödliga "vapen". Man har svårt att tro sina ögon vid första anblicken på dessa "bomber". Det är både bisarrt och komiskt på samma gång. Ska man hitta något liknande får man leta länge. Synd är att hon bara gjorde två "riktiga filmer" i sin korta karriär, den här och Double Agent 73. I båda filmerna blev hennes röst dubbad på grund av den allt för påfallande polska brytningen. En annan person som höjer underhållningsvärdet är den gamla räven Harry Reems (porrstjärnan känd från bland annat Deep Throat), eller rättare sagt hans mustasch. Här ser vi ett utsökt exemplar av ansiktsbehåring.

Deadly Weapons är en riktig jävla pangfilm rakt igenom. Chestys bröst, Reems mustasch, Alan Moorehouses sköna toner, den lite psykedeliska stämningen med alla färgfilter och det helt absurda slutet - alla slående motiv för varför det här måste upplevas. För ja, Deadly Weapons är inte bara något man ser, det är något man upplever - hälst på en avdankad efterfest kl.06:21 på morgonen.

den mycket omtalade trailern

Sedda filmer, 17.6-09

Watchmen
2009
Zack Snyder
Betyg: 4

Alan Moores grafiska novell filmatiserad av Zack Snyder. Snyder som lyckades med re-maken på Dawn of the Dead men missade med senaste serietidningsfilmatiseringen 300. Det är en rätt komplicera story för att vara en "superhjälte-film" och många kallar serietidningen för den bästa grafiska novell som någonsin skapats. Hur lyckas man göra fansen glada?

Jag hade mycket höga förväntningar på den. I de flesta fall brukar det leda till total besvikelse. Men här lyckas Snyder faktiskt leverera så det bara smäller om det. Ok, den har en blå-lysande stålmannen kuk som det viftas med nu som då. Men ändå, jag är jag glad över att man tog valet att vifta med den framför kameran istället för att göra en "Bart-Simpson" som i Beowolf. Det är minst sagt en hyfsad "adaption". Alan Moore, som förkastat alla filmatiseringar på sina serietidningar, tycker jag inte har något att skämmas över gällande den här filmen. Extra Ordinary Gentlemen är en annan femma. Watchmen är en av de bästa superhälte-filmerna jag sett på länge. Och det är jävligt rått. Många filmer i den här genren fegar ur på den biten, det gör inte Zack Snyder!

Star-Trek
2009
JJ Abrams
Betyg: 4

James T.Kirk och Spock träffas för första gången. Det här är före alla TV-serier och filmer, en prequel om hur allt började på Enterprise helt enkelt.

Förvånansvärt bra måste jag säga. Efter att ha slö tittat lite på de olika serierna på TV då och då har den här filmen öppnat upp Star Treks universum för mig. Gripande story, schysta special effekter och jävligt bra skådespel, speciellt Zachary Quinto (Spock) som gör mer eller mindre film debut, mycket bra. Men det är Chris Pine som stjäl showen som den unge Kirk. Filmen är en suverän nystart för Star-Trek som gått på tomgång de senaste åren. Skulle man bara ha skruvat ner en aning på den lite för löjliga humorn så skulle det utan tvekan blivit en stark fyra. För min smak blev det lite för fjantigt i vissa scener.

Passengers
2008
Rodrigo García
Betyg: 2-

Claire Summers (Anne Hathaway) är psykiatrier. Hon får i uppdrag att ta hand om en grupp överlevande från en flygplansolycka. Efter ett tag får hon en känsla av att det är något som inte riktigt stämmer. Alla tycks ha olika historier om hur olyckan inträffade och flygbolaget uppträder konstigt när hon ifrågasätter olycksundersökningen.

På riktigt, vad fan var det här egentligen? Blir så trött på dessa filmer som ska försöka vara så jävla smarta med en oväntad "twist" på slutet. Sluta göra dessa jävla skit filmer. "Psykologisk Thriller" är fan synonymt med "idé torka". Har du slut på idéer? Gör en psykologisk thriller! Då kan du säga i slutet av filmen att huvudpersonen var inne i sin kompis morsas hjärna och det som hände var på riktigt fast för 1000 år sen i en apas hjärna. Den här så kallade filmen är full av konstiga oklarheter som inte har någon förklaring. Speciellt spännande är den inte heller, så att kalla den thriller är en lögn. Oförutsägbar? En filmintresserad förstaklassare i lågstadiet hinner fan räkna ut slutet halvvägs in i filmen. Varför den inte får en etta? Tja, det sved inte i röven när jag såg den.

X-Men Origins: Wolverine
2009
Gavin Hood
Betyg: 3-

Prequel till de tre tidigare X-Men filmerna. Här följer vi Wolverine, när han blev Wolverine. Alltså händelserna som inträffade innan han gick med i X-Men gänget i den första filmen.


Jag tycker faktiskt den här fungera helt OK. Man får i stort sett precis vad förväntar sig. Mycket action och rätt hjärndöd handling. Hugh Jackman är, som i de tre tidigare, en bra Wolverine. Rayan Reynolds debuterar i serietidningsvärlden med Dead Pool. Möjligtvis får vi se honom igen i en annan spin-off. Det här är helt klart en sevärd bio-film. Det bjuds på mycket action, explosioner och annat "mind-blowing-shit" som ser bra ut på en bio-duk. Men hemma i tv-soffan i DVD-format vet jag dock inte om den håller lika bra. Näe, det är filmer som dessa som ska ses på bio där man får ut det enda som dessa filmer har att ge; special-effekter och snygga stunts.

Monsters vs. Aliens
2009
Rob Letterman, Conrad Vernon
Betyg: 3-

Några minuter innan vigseln träffas Susan Murphy av en meteorit. Bröllopet blir abrupt avbrytet då hon plötsligt börjar växa till flera meters höjd. Hon blir snabbt upphämtad av en hemligstämplad byro som har i uppgift att låsa in "monster". I sin cell får hon träffa monstren som burats in de senaste åren. Men när mystiskt robot attackerar jorden är det Susan och hennes monstervänner som måste rädda jorden.

Såg den här i 3D, så blev lite extra imponerad. Annars helt lagom och underhållande film som går i standard-spåret. Musik numren fattade jag dock inte riktigt, Snuten i Hollywood theme-song och Aqua Roses are red... varför? Tycker även den var lite sexistig på något märkligt sätt för att vara en familjefilm. Kolla bara generalens lite gömda skämt om stora bröst och huvudpersonen som springer runt i slimmad latex dräkt. Tja, kanske bara jag. Det är en klart godkänd film och alla hints till äldre monsterfilmer var riktigt roliga.

The Wrestler
2008
Darren Aronofsky
Betyg: 4+

Mike Rourke gör sin bästa roll på länge som den avdankade wrestlaren Randy "The Ram" Robinson. The Ram hade sin storhetstid på 80-talet, men sedan dess har han sjunkit lägre och lägre i ödets spiral. Kroppen börjar ge vika och fader-dotter relationen är skit. Han försöker styra upp sitt liv, men motgångarna är många.
Mickey Rourkes ska absolut ha en eloge för sitt personporträtt av denne på-gärnsen-pensionerade wrestlern. Rollen som "The Ram" passar honom som, klyschigt nog, handen i handsken. Här finns ett stoft av verklighetstrogen prägel, vissa scener känns till och med som hämtade ur en dokumentär. Det är brutalt och det är hjärtskärande i sann Aronofsky anda. Varför Rourkes inte fick Oscarn är en fråga många ställt sig.

Lite sedda Svenska Filmer - 11.6 -09

Lite sedda Svenska filmer. Faktiskt rätt överraskad för hur många bra Svenska filmer det kommer. Här är några som jag sett den senaste tiden.


Låt Den Rätta Komma In
2008
Tomas Alfredson
Betyg: 4

Året är 1982. Oskar är 12 år och bor i en Stockholmsförort. Han är mobbad och utstött. På dagarna fantiserar han om hur han ska ta hämnd på översittarna i skolan. En dag träffar han flickan Eli i klätterställningen på gården. Eli visar sig inte vara som alla andra barn.

Svensk vampyrfilm? Tja, efter frostbiten så kan man ju inte förvänta sig något annat än en halvkomisk komedi med några splatter-inslag. Men där tänker man helt fel när det gäller "Låt den rätta komma in". Filmen är baserad på John Ajvide Lindqvists bok med samma namn och är en mycket mörk saga. Fotot är något av det snyggaste svensk film kan erbjuda med det härliga gestaltningen av 80-talet som är fylld av nostalgi. Det enda jag blev besviken på var de där otroligt fula CGI-katterna! Själv är jag inte så mycket för vampyrfilmer. Men det här är så snyggt, mörkt, mysig och annorlunda att jag inte kan dra ögonen ifrån den. Det här är ett absolut måste! Filmen är tom. med på IMDB's TOP 250! Och jo, för er som undrar så säger morsekoden i slutet: P-U-S-S.


Mamma, pappa, barn
2003
Kjell-Åke Andersson
Betyg: 3

Drama komedi om två nyblivna föräldrar som lever det perfekta livet tillsammans. En dag träffar pappa Jonny en nybliven mamma på en babyträff. Efter den dagen vänds pappa Jonnys tillvaro upp och ner.

Jag hade inte så höga förväntningar på den här. Trodde att den skulle falla i samma hög som resten av alla dessa komedier som handlar om nyblivna föräldrar. En tramsig film som i bästa fall alltså skulle få en svag tvåa. Men det visade sig faktiskt vara överraskande bra och jag skrattade flera gånger. Det är i och för sig ett rätt tungt ämne som behandlas aningen för lätt. Men man lyckas ändå hålla det på ett underhållande stadie. Det är roligt, lite sorligt, pinsamt och ibland är det bara "Men va faaaan". Det är inte bästa filmen du kan se. Men du kastar inte bort 102min i onödan om du ser den. Klart sevärd.


De ofrivilliga
2008
Ruben Östlund
Betyg: 4+

En tragisk komedi eller en komisk tragedi. Filmen följer fem personer som kommer att hamna inför ett livsavgörande ögonblick. Det är den rättfärdiga lärarinnan, partyprissen, tonårsflickorna, och den envisa gamla pappan.

Här hittar vi mycket välutformade personporträtt av de strålande skådespelarna. Lärarinnan är helt klart en mina favoriter och lätt bästa i filmen. Gillar det lekfulla fotot genom speglar och annorlunda vinklar, känns nästan som att man sitter och smygtittar på personerna i fråga. Det är en film som stannar kvar inom en, det finns så mycket man kan fundera vidare på. Det känns bättre och bättre för varje dag som går. Se den!


Himlens Hjärta
2008
Simon Staho
Betyg: 4-

Fyra personers drama som utspelar sig i två lägenheter. Under en parmiddag berättar frun ur ett av paren om en kollaga som varit otrogen. Historien leder till en hektiskt debatt mellan paren och slutligen en äktenskaplig uppgörelse.

Tänk att en film, som har fyra skådespelare, utspelar sig i två nästan likadana lägenheter och består av endast dialog, kan vara så här spännande och intressant. Jag tycker det här var riktigt bra. Lena Endre var helt fantastisk. Mikael Persbrandt håller sig stabilt som i Stahos förra Bang Bang Orangutang. Jag vet att det inte är en film som passa för alla. Men för alla er som gillar filmer med drivande dialog (typ "12 Angry Men") så är det här en film jag absolut tycker att ni ska testa på.


Mer sedda filmern en annan gång!

Terminator: Salvation - Recension

Terminator: Salvation
2009
McG (Joseph McGinty Nichol)
Betyg: 3+

Nu i helgen var jag alltså över till Sverige, Stockholm för att ta en titt på McG's re-boot av Terminator franchisen. Mina förhoppningar har minst sagt varit på topp de senaste veckorna. Trots bespottning av arga recensenter med recensioner som haft "Fuck this movie" som finish line, och trots att McG's meritlista bestått av Charlies Angels ett och två. Som det ser ut nu efter premiären så verkar recensenter och biopublik gå lite åt sina olika håll i frågan; var den bra eller bara skit. Tittar man till exempel på IGN UK så ger de filmen 2 av 5, men dess läsare ger den 8,2 av 10. Men vad tyckte då jag om filmen? Recension for you;


THE END BEGINS

Året är 2018. Domedagen har ägt rum. Motståndsrörelsen med John Connor (Christian Bale) i spetsen bekämpar Terminators i den postapokalyptiska framtiden. Så enkelt är det. Och så enkelt önskade jag att det skulle ha varit redan i den tredje filmen. I de två första filmerna blev vi retade med några få scener från kriget i framtiden. Vad de sa med dessa scener var; "kolla vad coolt det här kriget i framtiden är, vad mycket Terminators det finns överallt, se vilka häftiga laservapen de har! ...men det får ni inte se". Det var ett riktigt djävulskap, det och att inte den tredje filmen utspelade sig i framtiden! Men en dröm blev till verklighet när jag fick reda på att vi nu äntligen skulle få uppleva det här kriget fullt ut.


För att inte ge bort överraskningseffekterna så vill jag inte gå in på detaljerna i handlingen. Men det jag kan berätta är att John Connor inte är den centrala person som vi kanske trodde att han skulle vara. John kan även själv bekräfta att framtiden inte är vad han trodde den skulle vara - alltså så som hans mor Sarah Connor berättade för honom att den skulle vara. Utvecklingen har lett till något mycket värre.


Terminator: Salvation är kort sagt en specialeffektsorgie som frossar i explosioner och Terminators i alla tänkbara former. Det är rå action, minst sagt. Man försöker inte dölja något utanför bild heller - McG vill visa oss allt. Men visst hade man önskat lite mera blod. PG-13 stämpeln tonar märkbart ner elementen från de förra filmerna (som var ratade R av MPAA). Men det är väl så här framtidens action filmer kommer att se ut; massor av explosioner och döda människor, men inte en droppe blod. Löjligt!


Handlinsmässigt finns det vissa frågetecken som aldrig riktigt rätas ut, vilka kan jag inte gå in på mer i detalj. Det kan visserligen vara så vi kommer att får reda på dessa frågor i de två kommande filmerna - men som det är nu känns det rätt diffust. Storyn överlag vacklar en aning i början och det är svårt att veta hur man riktigt ska hålla greppet om den. Det blir dock bättre mot mitten av filmen.


Vad det gäller Christian Bale så gör han en rättvis tolkning av John Connor. Punkt. Det finns små detaljer som folk har stört sig på - som att han kör för mycket med den där mörka rösten från Batman. Jag tycker inte ens att det är märkbart och absolut inte något irritationsobjekt. Han tar dock mycket plats i scenerna och de andra lämnas lite utanför när han är i bild.
Bales motspelare, Sam Worthington, gör även han ett bra jobb som den mystiska Marcus.Wright. Det var faktiskt James Cameron (Terminators skapare) som rekommenderade honom för McG efter att Wothington gjort så bra ifrån sig i Camerons kommande film Avatar.


McG har som bekant bespottats av kritiker och Terminator fans sedan dag ett då hans namn fanns med i samma mening som Terminator: Salvation. Likaså av mig. Men han har lyckats övertyga mig - McG kan göra annat än töntiga chick-flicks á la Charlies Angels. För det jag verkligen gillar med den här filmen är den postapokalyptiska atmosfären, att man faktiskt får se så många Terminators i detalj och att det alltid är rakt på. Det töntas inte runt med löjliga skämt som trycks in för att lätta på stämningen. Något som tycks vara standard i actionfilmer nu för tiden. Jag tittar bland annat ner på er Star-Trek och Wolverine. Här är det är grått, kallt och rått.


Det är många plus och minus, så det är rätt svårt  att dirigera fingret på betygskalan här. Jag kan inte kalla den en absolut Terminator film, men jag kan heller inte säga att det är en värdelös hög med skit som aldrig borde ha fått sett dagens ljus. Här finns små hinter till tidigare filmer i serien och en T-800 som gav mig rysningar. Den är klart bättre än trean och som en upplevelse på bio är den ett självklart måste. I sin helhet är det en bra film som får mig att längta efter nästa installation. Stark trea för min del.


Trailer

Lite sedda filmer 26.5 -09

Where in the World Is Osama Bin Laden?
Morgan Spurlock
2008
Betyg: 3

Morgan Spurlock som gav oss dokumentären om snabbmatens baksida "Super Size Me" är tillbaka. Han ställer sig frågan om hur bra Usama Bin Laden egentligen gömt sig? Har USA letat överallt eller har de bara kör runt och chillat? Morgan bestämmer sig för att leta upp Bin Laden själv.

Det är lite smårolig fakta Morgan lägger fram, men oftast skrapas det bara på ytan. Det blir liksom aldrig så där jätte spännande och det mesta hade man ändå någon sorts nys om. Men visst är det en film som förhoppningsvis öppnar ögonen för inte bara amerikaner, utan alla i hela världen, att börja tänka om i lite andra banor.


Return of the Living Dead, Part: II
Ken Wiederhorn
1987
Betyg: 2-

Gaahh! Samma upplägg som den första fast med en jobbig jävla unge och ingen naken zombie-brud som dansar på gravstenar.

Det är så jävla mycket teater-överspel i den här att jag fan får svårt att titta. Vad är det som är så jävla roligt med personer som bara står och skriker sina repliker? Den har några få bra scener med schyst zombie-slakt. Det är dessa som räddar den från ett totalt jävla magplask. Sen att den försöker vara spännande med en dörr som stängs för långsamt, en hiss som aldrig kommer och en bil som inte startar (två gånger dessutom) - är bara patetiskt.


Deck the Halls
John Whitesell
2006
Betyg: 1

"En Lysande Jul" heter den här på svenska. Där trodde de att de var klyftiga va? Två grannar slåss om vem som har den bästa julbelysningen. Det hela spårar ur. Det blir bråk. Det händer töntiga saker som ska försöka vara roliga. I slutet är alla vänner.

Det började faktiskt rätt schyst och kunde med lite tur slutat på en tvåa. Men efter halva filmen fattar jag inte ens själv varför jag fortsätter att titta. Danny DeVito tycks ha ensamrätt på att spela fifflande bilförsäljare.


The Day the Earth Stood Still
Scott Derrickson
2008
Betyg: 2-

Re-maken på gamla sci-fi klassikern med samma namn från 1951. Här med Keanu Reeves i huvudrollen. Jorden håller på att förintas av människorna. En alien vid namn Klaatu kommer till jordens undsättning för att förgöra alla människor. Vi människor tycker inte det är så OK.

Den tar ju upp ett viktigt ämne - att det är vi människor som är jordens största hot. Och här finns några politiskt riktade scener mot våra vänner i "US and A". Plus en hel del rätt snygga specialeffekter. Men som film i grund och botten är den faktiskt rätt pinsam, seg och tråkig. Jag har inte sett originalet, men jag kan tänka mig att den är mycket mer underhållande än det här specialeffektsfyllda "hafsverket".

Lite sedda filmer 8.5 -09


Willy Wonka and the Chocolate Factory
Mel Stuart
1971
Betyg: 5

Den härligt nostalgiska "original" filmen av Roald Dahls roman. De flesta har ju antagligen sett Tim Burtons variant med Mr.Depp som Willy Wonka. Men hörni, det är den här filmen som är THE SHIT!

Det är en jävligt skön film i mästerverks klass rakt igenom. Eller tja, den glider faktiskt lite ur händerna mot slutet. Sista minuterna lutar mer mot fyra än femma. Men i sin helhet går det inte att ta miste på betyget. Solklar femma. Gene Wilder gör en otroligt bra gestaltning av en helt psycho Willy Wonka. Visst, Johnny Depp för all del i Burtons version, men jag kan utan tvekan säga att Wilder slår Depp på fingrarna med en tjock planka. Filmen i ett ord? Mysig.


Death Race
Pauls WS Anderson
2008
Betyg: 2

Den mycket efterlängtad nyinspelningen av den gamla splatter komedin Death Race 2000 från 1975 (förväntan lika stor som besvikelsen). Det är fångar som tävlar mot varandra i ett race, vinner de ett antal tävlingar i rad blir det fira. Det utlovas blod, snabba bilar med coola vapen, explosioner och en upp pumpad Jason Statham. Hur svårt är det att få det här att lyckas bli en hjärndöd men jävligt underhållande action film? Tydligen jävligt satans i helvetes mission impossible stämplat OMÖJLIGT!!!

Jag har väntat på den här nyinspelningen länge. Men "Va fan" är det ända jag har att säga. Vad fan! Det börjar i alla fall rätt lovande. Schysta bilscener har den också. Men var är allt blod? Var är de olydiga fångarna som blir tvingade att springa runt på banan och bli påkörda av de tävlande bilarna?. Det här för fan inget Death Race, det finns ju inget jävla död! Och slutet? Och titta in i kameran och dra en dålig one-liner? Gaaaahhh! Hur fan kan man misslyckas med en film som denna?


Naked Weapon Chek law dak gung
Ching Siu-tung
2002
Betyg: 2-

Honk-Kong action! Eller? Den sadistiska Madame M kidnappar småflickor för att träna upp dem till livsfarliga mördarmaskiner på en hemlig ö. Saker och ting hettar upp när CIA får spår på Madammen.

Till en början känns det här som en systerfilm till Battle Royale. En systefilm som i grund och botten är rätt meningslös och patetisk med sina tramsiga kärleksscener. Här finns ändå några snygga fighter, men även ett flertal totalt värdelöst koreograferade vajerhoppande idioter. Filmen faller på att man inte kunde göra en straigh-on action/fitghting-rulle. Istället vävs tramsiga kärleks- och snyfthistorier in i handlingen som lyser av o-coolhet. Vem fan bryr sig om kännslor när det är action man vill ha?


Monkey Bone
Henry Selick
2001
Betyg: 2+

Regissören bakom The Nightmare Before Christmas, och nej! Det är inte Tim Burton, heter Henry Selick. Han är för närvarande bioaktuell med stop-motion filmen Coraline, som ser riktigt jävla bra ut!. Efter TNBC tog han ett litet snedsteg med Monkey Bone. Största snedsteget var att casta Brendan Faser (Geroge of the Jungle) som huvudpersonen. Tänk om huvudrollen hade fallit till t.ex. Jim Carrey?

Filmen går ut på att serietecknaren Stu och hans galna seriefigur Monkeybone byter kropp. Stu hamnar i en skräckinjagande värld av vilsna själar och måste försöka ta sig tillbaka till den riktiga världen innan Monkeybone förintar världen!

Det kunde ha blivit så jävla bra. Alla scener där inte Faser är med och förpestar tillvaron är helt suveräna. Speciellt han där löparen i slutet som slänger sina organ. Men, får se fram emot Coraline nu bara.

Postal - Filmrecension

Postal - 2007
Uwe Boll
Betyg: 0


Först vill jag ge mig själv en eloge för att jag suttit igenom den här så kallade filmen, eller kan man ens kalla det för film? Jag ser den mer som en septiktank fylld till kanten av illaluktande diarré från magsjuka hundar. Det borde finnas en medalj i DVD-fodralet som man kan ge sig själv för att man överlevt dessa 109 minuter av nålar i ögonen.


Filmen är, som alla säkert redan vet, löst baserad på det kontroversiella datorspelet Postal 2. Huvudpersonen i spelet kallas the Postal Dude, vilket är lika slående som spelet självt. Några betonade egenskaper i spelet var att man kunde döda allt som rörde sig, använda en levande katt som ljuddämpare till sina vapen och pissa på personer tills de började spy. Visade man snoppen åt polisen blev man efterlyst.

Handlingen i filmen går kortfattat ut på att allt går åt helvete. Dude (Zack Ward) lever ett värdelöst liv i den lika värdelösa staden Paradise. Han är i desperat behov av pengar och söker upp sin kultledande farbror "Uncle Dave" (Dave Foley). Deras planer för snabba stålar slutar i att hela staden vill se dem döda, inklusive ett gäng talibaner med Usama Bin laden i spetsen.

Zack Ward gör sig rätt bra i huvudrollen som Postal Dude, i alla fall gällande utseendet - han en övertygande kopia av the dude i spelet. Däremot är skådespelet från honom, och alla andra i filmen, värre än i ett bortklippt avsnitt ur "Days of our Lives". Inte ens Uwe Boll klarar av att spela sig själv i den här illaluktande smörjan. Verne Troyer, som även medverkar i spelet, lyckas dock framhäva något som skulle kunna antyda på utstrålning. Och det lyser nästan lika starkt som den där dildo-ficklampan han viftar runt med.

Jag trodde jag visste vad jag gav min in på. Där när jag slog mig ner i soffan och började titta på den senaste biprodukten av filmforumens mest hatade människa. Jag visste att det skulle vara olidligt dåligt, smaklöst, värdelöst framfört med uselt manus och eländiga skådespelarprestationer. Men det är sådant jag tycker om att underhålla mig själv med sena helgmorgnar med baksmälla och frukost i soffan. Här trodde jag mig alltså ha den ultimata kandidaten i genren "bakis-film". Men hur skulle jag, ens i min vildaste bakfulla fantasi, kunnat föreställa mig detta? Detta som Uwe Boll (huvud) hade kommit fram till i sin bisarrt deformerade ekorrskit i huvudet som han kallar för sin hjärna. En skadeskjuten utter med en rostig spik genom huvudet har mer underhållningsvärde än det här. Och då är frågan; hur underhållande är en skadeskjuten utter med en rostig spik genom huvudet?

Det är så bedrövligt och uselt att det inte ens kommer i närheten av ordet komiskt. Deprimerande är det bäst beskrivande adjektivet jag kan hitta i en ordbok. Det är fullkomligt miserabelt, alltihop. Jag kan se hur Boll verkligen försökt till det yttersta med att pressa in så mycket tabubelagd "humor" och politiskt inkorrekta ämnen i varje scen. Det är bland annat barn som blir skjutna, det dras judeskämt med anknytning till förintelsen, poliser använder handikappade för att tjäna pengar och så vidare. Listan är lång. Men här saknas helt den finess, timing eller skådespel som skulle behövas för att man ens ska lyckas trycka ur sig litet fniss.

Slutligen kan jag medge att som filmatisering av spelet Postal 2 så är det den bästa återspeglingen som gjorts av ett spel i hela världshistorien. Spelet och filmen går utan tvekan hand i hand. De är båda precis lika bisarrt dåliga och vrickade med en lika absurt låg och usel kiss och bajs humor.
 

Men finns det då något som överhuvudtaget är värt att se i den här filmen? Tja, de sista två minuterna, med det dansande "paret" under "fyrverkerierna", är en klockren scen värd en femma. Men vad är två minuter av strålande underhållning mot 106 minuter av stinkande skunkkadaver i en pöl av diarré och spyor?

Uwe Boll ser det här som sin viktigaste film genom tiderna. 

IMDB
 


Senaste Sedda Filmer 11 Aug -08

The Dark Knight 2008
Christopher Nolan
Betyg: 5-

Batman tar upp kampen mot stadens nya galna skurk, Jokern. Till sin hjälp har han poliskonstapel Gordon och Gothams nya distriktåklagare, Harvey Dent.

Svår film att slutligen betygsätta. Det här den första filmen i mitt liv jag ger en svag femma. Det finns så mycket bra i den här filmen, men även saker som stör och retar mig. Jag tycker alldeles för mycket vikt lades på Dent. Hans utveckling känns onödig i den här filmen och kunde givit plats för annat , t.ex. Jokerns förflutna. Dents historia kunde ha fortsatt i nästa film istället. Det trycks även in för mycket i filmen och det ger en kännsla av överfyllnad. Lite samma fenomen som uppstod i Spider-Man 3.

Angående Ledgers otroliga prestationer så är det just vad de är, otroliga. Filmklippet där han gormar åt batmankopian gav mig gåshud. Han känns så oberäknelig och totalt sinnesjuk, men ändå med fullständig koll över situationen. Det är den mest välspelade och sjuka karaktären jag sett på länge.

Det känns ändå som om det är något som fattas i filmen, eller rättare sagt saker som borde ha sparats till nästa film. Men det är ju fortfarande en helt lysande film med en helt lysande Bale och Ledger. Egentligen är den inte riktigt värd en femma, men en fyra känns alldeles för snålt. Så ja, för första gången i mitt liv kröner jag en film till en svag femma.


Stranger Than Paradise 1984
Jim Jarmusch
Betyg: 4

Idylliske jänkaren Willie blir tvungen att ta hand om sin ungerska kusin Éva då hon kommer på besök till staterna. Hon ska bo hos honom tills hon kan flytta och få arbete i Clevland. Willie tycker inte alls om idén och vägrar komma överens med henne. Till slut blir de ändå vänner och Willies kompis, Eddie, fattar tycke för henne. När Éva väl åkt bestämmer de sig båda för att bege sig iväg på en roadtrip för att hällsa på henne.

Ytterligare en elegant och skön film att drömma sig bort med av Jarmusch. Filmen handlar egentligen inte om något. Det är bara ett enda dagdrivande i lungt tempo till sköna toner. Karaktärerna är bra porträtterade och det gör sina roller med inlevelse. Det finns alltid ett skönt lung i alla dessa filmer av Jarmusch, dock svårt att sätta fingret på. Dolt där inne finns även hans typiska humor inbakad. Humor som egentligen inte är humor, men som transformeras till det av Jarmuch sarkasm till USA. Det är en skön och lugn film helt enkelt. Perfekt att gräva ner sig i under 90min.


Young People Fucking 2007
Martin Gero
Betyg: 3

En humoristisk skildring av fem unga pars sexliv under en och samma natt.

Det här är egentligen en samling kortfilmer som går under samma tema. Unga pars sexliv med smak av humor. Personerna i de olika scenerna har ingenting med varandra att göra. Vilket är rätt tråkigt. Det skulle helt klart kännts mer genomtänkt om allting var sammanvävt på något smart sätt. Nu talar varje kapitel för sig själv. För att få kortfilmerna att kännas som en helhet, läs långfilm, har man delat upp dem och visar turvis ca 5-10min från varje scene.

Det är scenen med paret, "The Couple", som är guldkornet i filmen. Riktigt bra, pinsam och jävligt rolig. The Roomates kändes som en av alla hundra high-school sex-scener och var som bäst lite humoristisk. De andra var ganska mediokra de med men höll en godkänd och stabil nivå. Om "The Couple" hade varit en kortfilm för sig så skulle den lätt varit värd en fyra, kanske t.om en femma.


Doomsday 2008
Neil Marshall
Betyg: 3-

Ded dödliga "reaper-viruset" biter sig fast i skottlands befolkning. Enda utvägen är att sätta befolkningen i karantän genom att bygga en gigantisk mur runt hela landet. Trettio år senare dyker viruset upp i grannlandet England. En elitstyrka skickas iväg till det inspärrade Skottland för att finna ett botemedel mot viruset.

En salig blandning av massa andra filmer, kortfattat. Gillar man filmerna som ligger i smeten så är det klart en fördel om man vill kunna bli underhållen. Personligen tycker jag det går väldigt mycket upp och ner på betygsskalan under filmens gång. I början siktar det upp mot fyra men i mitten ligger den och drar på botten för att i några scener dra sig tillbaka upp till ytan. Det finns mycket dåligt med den här filmen, mycket som känns kopierat och återanvänt. Men det finns även mycket som känns originellt, vågat och nytänkande. Rikligt med blod och gore bjuds det, och det är ju välkommet. Själv är Jag lite svag för post-apokalyptiska filmer a lá Mad Max så jag måste dra mig till att ge den en mycket svag trea. Även fast musikvalet i 50% av filmen fick mig att vilja spy. Var han som valde musik döv eller vad fan var problemet?


Turkey Shoot (Blood Camp Thatcher) 1982
Brian Trenchard-Smith
Betyg: 2

Året är 2000. De rebeller som inte accepterats av samhället skickas iväg till arbetsläger där de torteras. En gång per år får ett antal fångar chansen till frihet. Men först måste de ställa upp och överleva i det s.k. "Turkey Shoot" där vakterna jagar dem med diverse vapen i djungeln.

Känns stundvis lite Battle Royale över den här, även fast likheterna är rätt långsökta. Trodde faktiskt att den här skulle innehålla mer smaskiga scener. Istället drar man ut på allting och i längden blir det rätt tråkigt. Den är ändå rätt cool med roliga karaktärer, men vad fan gör den där "varulven" med i filmen, hur fan tänkte de där? Filmen är i alla fall sevärd för oss som tycker om att drömma oss bort i b-filmens värld för en stund. Här finns idiotisk humor, dåligt skådespel, klockrena karaktärer och slutscenen där Tatcher blir skjuten i småbitar. Helt perfekt! Den scenen kunde man ha på repeat i evigheter.


Där var det, blir säkert mer denna vecka då jag skövlat mig genom en hel del filmer de senaste dagarna.

Senaste sedda filmerna 9 juli -08

Det har inte blivit så mycket skrivande de senasta dagarna. Har nämligen varit på Ruisrock-festivalen och festat till helt suveräna band! Håller som bäst på att klippa ihop en liten film om det hela, kommer lägga upp den här när den är klar. Här nedanför hittar ni några nyligen sedda filmer.



3:10 to Yuma 2007
James Mangold
Betyg: 4+

Den laglösa legenden Ben Wade härjar runt med sitt banditgäng i ett 1800-talets Arizona. Efter ett bakhåll blir han fängslad och iväg skickad mot 3:10 tåget till Yuma för rättegång. Några tappra män ställer upp på att överlämna honom till tågstationen. Under färden lyckas Wade och en av männen, Dan Evans, bygger upp en smått märklig vänskap med varandra då de vinner varandras respekt.

Det här var riktigt bra. En typisk och klassisk western-rulle. Trodde inte man kunde göra klassiska historier som denna längre. Jag visste dock inte att det här var en re-make, så där sjönk begeistringen en smula. Bale och Crowe är verkligen på topp, de presterar båda otroligt bra. Till och med Logan Lerman som sonen gjorde bra ifrån sig. I mitt tycke känns filmen lite väl polerad för att vara en skitig western. Men rikligt med underhållning och spännande gunslinger-scenen bjuder den på i alla fall, speciellt slutet är helt underbart. Nu måste jag försöka få tag på originalet.


Be Kind Rewind 2007
Michel Gondry
Betyg: 3

Jerrys hjärna har blivit magnetiserad efter ett misslyckat sabotage av en el-station. Detta leder till att alla VHS-filmer i hans polares videobutik blir förstörda då han stormar in. De båda blir nu tvungna att spela in egna versioner av filmerna för att deras dementa stamkund ska hållas nöjd.

Stundvis är det roligt. Men det blir aldrig så där hysteriskt roligt och mellan skämten känns det aningen utdraget. Jack Black är i alla fall så där småkul hela tiden när han är i bild. Hans outfit är även hur jävla skön som helst. Filmen fungerar hyfsat tills man ska börja spela in den där dokumentären. Det var ju deras re-makes av andra filmer man ville se, dessa var det alldeles för få av i mitt tycke. Den håller sig även för mycket inom standard ramarna för att kännas tillräckligt originell. Slutet är alldeles för typiskt. Det finns mycket som tynger på ett betyg som kunde varit mycket bättre, slutresultatet blir en trea.


Syndicate Sadist 1975
Umberto Lenzi
Betyg: 2

Italiensk snutfilm som egentligen har originaltiteln Il Giustiziere sfida la città. Den går även under namn som "One Just Man", "Rambo's Revenge" och "Final Payment. Filmen berättar om småsköna Rambo som återvänder till sin hemstad. Kriget mellan polisen och maffian är i full gång. Efter att sonen till en rik affärsman blir kidnappad bestämmer sig Rambo för att rensa upp på gatorna. Han tar tjänst hos ett privat polisföretag för att ta upp jakten på kidnapparna.

Ha! Smått underhållande italienare med några sköna "moments". Motorcykelhoppet ut från lastbilen var klockrent. Rätt skön låt har den också som fastnar på hjärnan, som med alla dessa B-filmen från 70/80-talet. Riktigt dåligt dubbad är den med. Sevärd? Bakis...


Nightmare City 1980
Umberto Lenzi
Betyg: 1+

En olycka på ett kärnkraftverk resulterar i ett radioaktivt utsläpp. Ett mystiskt flygplan landar på flygplatsen, ingen pilot tycks sitta i planet. Det visar sig att flygplanet av misstag kommit i kontakt med den radioaktiva dimman. Detta har omvandlat alla passagerare ombord till muterade monster som beger sig ut i staden törstande efter blod.

Den här var faktiskt riktigt jävla rutten. Riktigt rutten i den benämningen att den nästan inte ens var rolig. Specialeffekterna var otroligt dåliga, rent utsagt horribla. Och vad är det för jävla monster i filmen, Muterade Zombie-Vampyrer? Tydligen har de jävligt avancerade sinnen också eftersom de vet att någon ringer efter hjälp i ett hus, för då klipper de nämligen av telefonledningen till huset innan de störtar in. Smart! Inte ofta man ser det. Det är heller inte ofta man ser en TV explodera och fatta eld efter att man slängt den i väggen heller.

Skådespelet är ändå förvånansvärt bra, i alla fall från han där generalen och några andra av huvudpersonerna. Statisterna däremot är det mest patetiska försök till skådespel jag sett på länge. De måste väl ha varit nerknarkade uteliggare som regissören plockat upp på gatan och mutat med brännvin. Slutsats, det finns klart mycket roligare zombie-filmer att spendera sin tid på än den här dåliga kopian.


Mer sedda filmer igen nästa vecka

// Matias

Senaste sedda filmerna - 19 juni -08

Den senaste veckan har det varit riktigt bra väder. Ja usch! Solen har skinit och det har nästan inte varit några moln på himlen. Helt perfekt sommarväder alltså, SKIT! Varför är då inte jag speciellt glad över detta? För att jag har legat inne i feber med gardinerna fördragna och med en hög av snytpapper framför mig. Det är fan inte roligt att vara sjuk när det är sommar. Nå, jag har i alla fall haft en ursäkt till att ligga i soffan och kolla på filmer och tv-serier hela dagarna.

Före jag blev sjuk hann med en sväng över till Sverige för att gå på bio. För ja, det finns faktiskt inte någon jävla bio på Åland! Biovalet blev Iron Man. Aningen förgången i biovärlden bland alla nya premiärer, men eftersom alla nu snackat om den så mycket så tänkte jag varför inte? Att den dessutom är med bland IMDB's top 200-lista övertygade mig om att det var på bio denna film skulle ses.


Walk Hard 2007
Jake Kasdan
Betyg: 2+

Det finns ju parodier på allt i dagens läge. Så klart ska ju även musikfilmsbiografierna få en egen. Idén låter lite små kul. Musiklegenden Dewey Cox, ja han är en fiktiv person, berättar sitt livs historia med alla "bio-pic" klyshor som går att använda sig av.

Kanske är det jag som inte sett tillräckligt många musikbiografi-filmer för att tycka att den här var speciellt rolig. Visst fanns det saker som var riktigt roliga. Ta bara scenen på hotellrummet med den där kuken, ha ha ha. Fan vad jag skrattade. Texten till duettlåten var även lite smårolig. Men förutom några få guld korn här och där i början, mot slutet är allt guld vaskat, så är det väldigt tunt på rolig humor. Filmen drunknar snabbt i ett långtråkigt och segt träsk som den aldrig lyckas ta sig upp ur. En stark tvåa för min del.


Power Rangers - The Movie 1995
Bryan Spicer
Betyg: 1+

Story? Power Rangers slåss mot onda monster som vill ta över världen, eller typ förstör den? The Bad guy heter Ivan Ooze och han är bokstavligt talat en rätt slemmig typ. Med sitt slime planerar han att ta över världen. Han börjar så klart med den lilla staden Angel Growe där Power Rangers har sitt näste.

Faktiskt riktigt jävla dålig. Men ändå rätt underhållande. Filmen är som ett längre avsnitt ur TV-serien som man så glatt älskade som liten. I dagens läge har dock den där kärleken svalnat och frysit till is för länge sedan. Usla vajer-effekter varvat med föråldrad CGI och totalt patetiska dialoger är vad man blir bjuden på. Allt har dock en rätt skön 90-tals charm, men efter 30min börjar man snabbspola för att inte somna. Theme låten är dock kick ass även i dagens mått och den finns så klart med i filmen. Stark etta?


Death Line 1972
Gary Sherman
Betyg: 2+

Brittisk thriller/skräck från 70-talet, går även under namnet Raw Meat. Handlar om att en person mystiskt försvinner på Russel Square's tunnelbanestation. Svaret på gåtan tycks leda mot en gammal tunnel som rasade och stängde in ett flertal personer.

Det är småskön dialog på ett sådär brittiskt sätt genom hela filmen. Dock alldeles för mycket och för lite verkstad. Den har helt klart sina stunder, men dessa är väldigt få. I längden blir det aningen tröttsamt.


Day of the Dead 1985
George A Romero
Betyg: 3+

Romeros gamla zombie-klassiker. Skäms lite över att jag inte sett denna tidigare. Filmen följer en grupp överlevande på en militär anläggning under jorden. En professor försöker lösa gåtan bakom zombierna och deras jakt på färskt människokött.

Lite för mycket prat och för lite Zombies, till en början. Man kunde ha tagit bort lite onödig prat-utfyllnad i mitten. Filmen kändes aningen för lång. 10min kortare och den kunde ha slutat på en svag fyra. Splatter-scenerna är i alla fall riktigt bra och mycket blod bjuds det på. Musiken är för övrigt en katastrof.


Torsk på Tallin 1999
Tomas Alfredson
Betyg: 5

En dokumentär-liknande film om en grupp svenskar som deltar i en arrangerad resa till Tallin för att hitta kvinnan i sitt liv.

Man måste helt klart se den 35min långa bonusfilmen på DVD'n som ger mer bakgrundsfakta om karaktärerna. Gustafson äger helt klart filmen med sina tre karaktärer. Allt är väldigt tragiskt men det är ändå humoristiskt, ibland vet man faktiskt inte om man ska/får skratta. Allting är i alla fall riktigt bra gjort. Man kanske inte förstår hur bra filmen är fören man tänkt igenom den några gånger. Slutresultatet blir en femma för min del. Den här filmen och Fyra Nyanser av Brunt visar att dessa herrar är Tragik-Komikens mästare i Sverige.


Iron Man 2008
John Favreau
Betyg: 4-

Vapentillverkaren Tony Stark konfronteras med sina forna synder efter att ha blivit skadad av ett av sina egna vapen. Utrustad med en högteknologisk skyddsdräkt blir han Iron Man och börjar bekämpa ondskan över hela världen.

Trodde faktiskt inte den skulle hålla så pass bra som den gjorde. Det var ren underhållning från början till slut. Kanske inte så engagerande, men den blev aldrig tråkig och höll tempot genom hela filmen. Klart en av de bästa super-hjälte-filmerna jag sett tillsammans med Batman Begins och Spider-Man 2. Svag fyra landar den på för min del.


Det var filmerna för den här veckan. Elle jo, såg faktiskt Sweeney Todd här om dagen med min flickvän också. Måste bara återigen påpeka att det är dem enda musikalen jag faktiskt tycker är riktigt jävla bra.

Med det får jag önska er en trevlig Midsommar. Titta förbi en sväng i morgon för en liten kortfilm att fördriva tiden med före festen börjar! Ha det.
// Matias

Senast sedda filmer, 10 Juni -08

Eastern Promises 2007
David Cronenberg
Betyg: 3+

David Cronenberg och Viggo Mortensen följer upp "A History of Violence" med denna ryskinspirerade maffiasaga.

Barnmorskan Anna (Naomi Watts) försöker desperat hitta släktingarna till ett nyfött barn vars mor dog i förlossningen. Modern visar sig vara en rysk prostituerad som var involverad i den ryska maffian. Det dröjer inte länge fören Anna blivit indragen i den undre världen i hopp om att finna svar på moderns förflutna.

Det är en helt okej film med några bra scener. Och en jävligt bra Viggo, skulle det inte varit för honom skulle filmen antagligen inte ha fungerat. Fler samarbeten mellan Cronenberg och Viggo! Storyn känns delvis bra men den har sina hål. Varför överlät t.ex. inte Anna utredningen direkt till Polisen istället? Är det så att alla barnmorskor egentligen är detektiver på fritiden? Filmen har i alla fall några underhållande "moments". En nerblodad och naken Viggo som dinglar med kuken och slåss för sitt liv mot två ryska torpeder. Filmen slutar på en stark trea för min del.
Trailer | IMDB


Hollywoodland 2006
Allen Coulter
Betyg: 3

Louis Simo (Adrien Brody) försöker knyta ihop ledtrådarna för den mystiska bortgången av Gerorge Reeves (Ben Afflek), 50-talets Stålmannen. Var det ett självmord eller blev han mördad? Luois börjar göra en hel del upptäckter i filmstjärnans förflutna som kanske kan hjälpa honom att lösa fallet.

Jag gillar sättet den är filmad på. Likaså stilen och hoppandet mellan det som hände före och efter mordet. Man har verkligen lyckats fånga den där 60-tals känslan med fotot och musiken. Affleck känns till och med, hör och häpna, helt okej i sin roll som Reeves. Trodde aldrig att det skulle fungera med honom i huvudrollen. Filmen är dock alldeles får långdragen och det blir aldrig riktigt spännande eller intressant. Den går på samma nit som The Black Dahlia, snygg och välspelad men för långdragen och inte speciellt intressant.
Trailer | IMDB


Body Melt 1993
Philip Brophy
Betyg: 2+

I det lilla samhället Pebbles Court tror sig invånarna leva de perfekta liven. Ovetande om att Vimuville Health Resort använder dem som försökskaniner i ett experiment som går ut på att framställa en supervitamin. Vitaminen ska ge otroliga krafter, men dessvärre tycks inte kroppen klara av de enorma påfrestningarna. Resultatet blir att människorna börjar smälta till pölar av slime.

Australiens svar på Troma? Det är en rätt underhållande och geggig film. Benämningen "Melt-Movie" passar sannerligen in här. Det finns ett antal sevärda scener här. Tempot är dock alldeles för långsamt det och filmen är överlag för händelselös för att dra upp betyget till en trea. Man ska heller inte vara alltför bakis när man ser den, he he. Måste försöka få tag på filmen Street Trash nu bara, den lär ska vara den ultimata "smält-filmen". Philip Brohy gjorde för övrigt sin filmdebut med "Salt, Salivia, Sperm and Sweat", bara titeln gör den filmen värd att se.
Clip | IMDB


Gymkata 1985
Robert Clouse
Betyg: 2

USA's regeringer skickar iväg elitgymnasten Jonathan Cabot för att delta i den brutala och dödliga tävlingen "The Game" i Parmistan. Den som vinner tävlingen får önska sig vad som helst, Jonathan är beredd att göra vad som helst för att vinna.

Vilket förlorat litet guldkorn i B-filmsvärlden. Filmer som denna borde dock inte vara längre än 60min, för de är så länge man orkar hålla sig engagerad i dem. Alltså var början riktigt bra och bjöd på många skratt, medan det mot slutet blev onödigt patetiskt och långdraget. Den där gamla staden uppe på kullen var riktigt cool, likaså svettiga och håriga Prince Rubali. Helt klart en "dagen-efter-must-see"
Trailer | IMDB


Där hade vi då de senaste filmerna jag sett. Nya filmer nästa vecka.

Filmrecension - La Antena (The Aerial)

Regissör: Esteban Sapir
År: 2007
Betyg: 5

Jag måste börja med att säga att det här är den mest originella filmen jag sett sen City of the Lost Children. Argentinaren Esteban Sapirs surrealistiska tribut till den svartvita stumfilmen är helt klart ett mästerverk för sig.

Historien utspelar sig i en dystopisk stad, regerad av den ondskefulla diktatorn Mr TV. Han styr staden med järnhand och tvingar folket att äta hans tv-snacks och se på endast hans egna tv-kanal 9. Tillsammans med den galna proffesorn Dr Y har Mr TV även lyckats stjäla folkets röster och tal. Men han nöjer sig inte där. Med den enda kvarvarande rösten i sitt grepp, tillhörande en ung sångerska, tänker han förslava hela befolkning och stjäla det sista de har. Nämligen deras ord. Stadens enda hopp om en räddning förs över på en gammal tv-reparatör och dennes familj. De har nämligen en plan för hur de kan rädda staden med en hemlig röst tillhörande sångerskans son.

Fantasifullt är minst sagt vad man kan säga om den här filmen. Ibland undrar man hur någon ens kan komma på något som detta. Stämningen är rätt mörk, men det finns ändå ett lager av komik i denna svartvita och stumma värld. Filmen saknar nästan helt tal, all dialog framförs istället av serietidningsliknande pratbubblor. Detta fungerar förvånansvärt bra då texten är intergrerad i själva handlingen på ett smart sätt.

Karaktärerna är något av det bästa med den här filmen. Helgalna Dr Y är en självklar favorit med sin TV som mun. Musiken är även den helt enanstående och lyfter upp filmen rejält. Det enda som man möjligtvis skulle kunna klaga på är att den i första anblick kan kännas lite långsam och tunggående. Men efter att man har fått tänka igenom och bearbetat allting så kommer man slutligen att förstå hur otrolig den här filmen är. Det här är något man absolut inte får missa.

Trailer

Senast sedda filmer 2 - MAJ -08

Mystery Train 1989
Jim Jarmusch
Betyg: 4+

Filmen utspelar sig Memphis och är uppdelad i fyra partier, alla sammanvävda med varandra. Vi får följa ett ungt japanskt par som vill uppleva stadens musikaliska historia, en italiensk kvinna som blivit tvungen att mellanlanda med sin mans likkista, ett gäng från staden som gör bort sig och en kvinna som varit tillsammans med en i gänget.

Återigen en helt underbar film av Jarmusch. Den första historien är klart bäst, men de andra är riktigt bra de med. Karaktärerna är, som vanligt när de handlar om Jarmusch, både intressanta, roliga och välspelade av respektive skådespelare. Buscemi var en glad överraskning, visste inte att han var med i denna. Det är dock en sak jag kom att tänka på, finns det bara ett hotell i Memphis?
Trailer | IMDB


The Cottage 2008
Paul Andrew Williams
Betyg: 4-

Ett kidnappningsförsök spårar ur, minst sagt. Kidnapparna finner sig plötsligt på en bondgård i de engelska ödemarkerna där mycket mystiska saker tycks försigå.

Kan man få nog av splatter-komedier? Svaret är nej, så länge de är roliga och gjorda med glimten i ögat. Blev mycket besviken på senaste Black Sheep som inte alls levde upp till förväntningarna. Här har vi i alla fall en film som lever upp till nästan samma standard och humor som Shaun of the Dead.

Det är nästan bara den här sortens humor som är rolig i dagens läge. Annars är det bara löjliga och överspelade komedier med usla skådespelare som skits ut. Den här filmen gav mig många bra skratt. Karaktärerna var sköna även fast Peter kändes lite som Hunter S. Thompson i Fear and Loathing och att den där bonden var en kopia av Leatherface. Men det kanske var meningen. Rikligt med humor bjuder den på i alla fall, speciellt mot slutet. Har inte skrattat så här mycket på länge.
Trailer | IMDB


Alice 1988
Jan Svankmajer
Betyg: 4-

Lewis Carrols saga om Alice i underlandet. Här i regi av den tjeckiske surrealisten Jan Svankmajer.

Historien är från början en helt galen och "urflippad" resa i fantasins värld. Vad blir det inte då när Svankmajer står för regin? Det var det första jag tänkte när jag hörde om den här filmen. Vad finns det då att säga nu efter att man sett den? Surrealistisk, urflippad, konstig, bisarr, galen, sjuk, humoristisk... och helt underbar. Den var inte riktigt så bra som jag trodde att den skulle vara, men det helt klart en fyra. En svag fyra dock. Bästa långfilmen av Svankmajer är fortfarande Lunacy i mitt tycke.
Clip | IMDB


Den Gode Strømer 2004
Lasse Spang Olsen
Betyg: 3-

Sverige har sina polisfilmer, Danmark har sina smågangster-filmer. Här har vi ännu ett underhållande exemplar bland danska smågangsters.

Jens är Polis. Men polisbrickan hindrar inte honom från att ha en bekantskapskrets med mindre lagliga personer. Det är även på grund av dessa kontakter som Jens dras in i en svåruppklarad härva blad de olika gängen i staden.

Det första jag vill säga om den här filmen är att den skulle ha varit så mycket bättre med annan musik. Den där jävla "Litte Less Conversation" var mycket irriterande och förstörde stämningen i filmen. All annan "dunka-dunka" techno kunde man även ha spolat ner i toalettstolen. Måste det vara sådan musik bara för att han där skalliga snubben från Aqua är med i filmen?

Annars är det en riktigt underhållande film i typsik danks-smågangster-stil. Den totalt action-överexponerade slutscenen var extrem humor. Rastasnubben var för övrigt skönaste personen i hela filmen, vilken röst!
IMDB

Tidigare inlägg
RSS 2.0