FiLMANiA

Deadly Weapons
1973
Doris Wishman
Betyg: 2

Under ett telefonsamtal men sin man får Zsa Zsa (Chesty Morgan) höra hur ett gäng banditer attackerar och mördar honom. Klantiga som de är råkar en ur gänget påpeka att den ena av dem är enögd och kallas för Captain Hook - något som Zsa Zsa självklart snappar upp i telefonluren. Efter mordet börjar hon jobba som strippa. En dag på jobbet får hon syn på en enögd man i publiken. Han passar in på beskrivningen hon minns om hennes mans mördare. I samma stund bestämmer hon sig för att hämnas sin makes död. Till sin hjälp tar hon sina två ”dödliga vapen" som hon kväver sina offer till döds med.

Efter att ha sett trailern ett flertal gånger på diverse trailerkompilationer så var jag bara tvungen att se den här pärlan i sin helhet. För hur tilltalande låter inte en film som handlar om en brud som kväver folk med sina enorma, nej gigantiska, byst? Just det. Men som vanligt när de handlar om filmer i grindhouse genren lovar trailern oftast mer än vad filmen lyckas leverera - och så även denna gång. Fast ändå är Deadly Weapons utan någon som helst tvekan en av de bästa filmerna i sitt slag. Här snackar vi nämligen om oavsiktlig humor när den är som allra bäst. Det är så absurt och otänkbart dåligt att man inte kan annat än att skratta åt det.


I rollen som Zsa Zsa (aka The Zsa Zsa Gabor of Burlesk) ser vi polskan Chesty Morgan med sina två dödliga "vapen". Man har svårt att tro sina ögon vid första anblicken på dessa "bomber". Det är både bisarrt och komiskt på samma gång. Ska man hitta något liknande får man leta länge. Synd är att hon bara gjorde två "riktiga filmer" i sin korta karriär, den här och Double Agent 73. I båda filmerna blev hennes röst dubbad på grund av den allt för påfallande polska brytningen. En annan person som höjer underhållningsvärdet är den gamla räven Harry Reems (porrstjärnan känd från bland annat Deep Throat), eller rättare sagt hans mustasch. Här ser vi ett utsökt exemplar av ansiktsbehåring.

Deadly Weapons är en riktig jävla pangfilm rakt igenom. Chestys bröst, Reems mustasch, Alan Moorehouses sköna toner, den lite psykedeliska stämningen med alla färgfilter och det helt absurda slutet - alla slående motiv för varför det här måste upplevas. För ja, Deadly Weapons är inte bara något man ser, det är något man upplever - hälst på en avdankad efterfest kl.06:21 på morgonen.

den mycket omtalade trailern