FiLMANiA

Coraline
2009
Henry Selick
Betyg: 4-

Baserad på en novell med samma namn av Neil Gaiman följer berättelsen den lilla flickan Coraline (Dakota Fanning). Hon har nyligen flyttat in i ett gammalt hus med sina extremt upptagna föräldrar. När hon inte får någon uppmärksamhet av föräldrarna börjar hon inspektera huset. Till sin förvåning finner hon en gömd dörr bakom tapeten i ett av rummen. På dörrens andra sida väntar en exakt kopia av huset de flyttat in i. Fast i kopian är allt mycket bättre. Den nya kopiorna av föräldrarna är snällare, maten godare och leksakerna roligare. Men det är något som inte riktigt stämmer. Den nya mamman och pappan börjar bete sig märkligt och de vill att Coraline ska stanna hos dem, för evigt.

Väntan på något nytt från Henry Selick har varit lång. Förväntningarna inför den här filmen har alltså varit på topp, speciellt efter alla bilder man sett. Nu efter att ha sett filmen måste jag säga att jag nog hade förväntat mig något lite mer häpnadsväckande från Selick. Inte för att det på något sätt var en dålig film, utan för att jag inte kunde känna det där lilla extra.


Storyn flyter på i ett bra tempo och miljöer samt animationer är riktigt snygga. Kanske att det är aningen förutsägbart och lite för barnvänligt för min smak. Hade hoppats på något lite mer läskigare och spännande, som "monstret" och avslutningen i animerade barnfilms-sagan Monster House. Här avslutas allt rätt abrupt precis när man känner att spänningen äntligen börjar ta fart. Hursomhelst är det en snygg och välanimerad saga som åtminstone är värd en svag fyra.
| IMDB | trailer |


Houndddog
2007
Deborah Kampmeier
Betyg: 4-

Nioåriga Lewellen (Dakota Fanning) bor med sin alkoholiserade far (David Morse) i 50-talets Alabama, USA. Det är ett depressivt och fattigt liv hon får kämpa med tillsammans med den ständigt alkoholpåverkade och våldsamma fadern. Lewellens enda flykt från verkligheten är att lyssna på Elvis och leka med grannpojken Buddy (Cody Handford). När Buddy säger att han kan få tag på biljetter till en Elvis konsert i staden blir Lawellen överlycklig. Men när de tillsammans ska gå och hämta biljetterna händer något som släcker den sista gnistan av hopp i Lewellens liv. Den enda som tycks förstå Lewellen är Charles (Afemo Omilami), en mörkhyad man som bor i en lada i utkanten av staden. Han tröstar henne och lär henne allt hon behöver veta om blues, ormar och livet.

Det här blev en trevlig överraskning. Hade förväntat mig en alldaglig och tramsig historia utan något som helst djup. Men det här var faktiskt riktigt intressant med flera oförutsedda vändningar. Till och med slutet lyckades hoppa på ett spår som jag inte hade förväntat mig. En stark och berörande historia rakt igenom.


Dakota Fanning slutar aldrig att förvåna mig med sin utstrålning och talang. Jag kan inte sluta jämföra henne med Jodie Foster eller Natalie Portman. Den här tjejen kommer att erövra världen. Resten av skådespelarna gör ett hyfsat jobb och de håller en stabil nivå. Men inget mer nämnvärt där. Kanske inte en film som kommer att passa alla i smaken, men tycker ändå den är värd att ta en titt på.
| IMDB | trailer |


[REC]
2007
Jaume Balagueró, Paco Plaza
Betyg: 2+

En journalist blir inlåst i ett höghus tillsammans med sin kameraman, de boende i huset och den patrullerande brandkåren hon gör ett reportage om. Brandkåren hade fått ett larm om en kvinna som skrikit hysteriskt i en av lägenheterna. Väl på plats börjar underliga saker hända som ingen har något direkt svar på. Ingen tycks heller veta varför de inte får komma ut ur huset som är omringat av polisens specialstyrka. Allt är filmat med hand-cam á la Blariwitch Project.


Upplägget är bra och det börjar helt schyst. Tycker även de gjort ett strålande jobb med alla långa scener utan klipp. Så långt allt bra. Men det första problemet man stöter på är det här ständiga gapandet och hysteriska skrikandet. Det blir liksom inte mer skrämmande ju mer eller högre personerna skriker. Snarare är det mer irriterande och huvudverksframkallande. Andra problemet är kameramannen, Pablo. Vilken totalt patetisk människa! När andra springer för sina liv och letar efter en nyckel i en lägenhet traskar han lugnt bakom dem för att filma allting. Hur verklighetstroget är det? Det tredje är det som sänker hela filmen, nämligen slutet. Helt poänglöst.

Det här kunde ha blivit helt okej om man hållit sig inom standardens ramar. Men jag förstår att man vill utveckla och vara nyskapande. Absolut inget fel med det, det är bara bra. Men den här gången lyckades man inte nå ändra fram, möjligtvis för att man inte tänkt igenom det hela tillräckligt. Efter allt gott man hört om den här så blev det helt klart en besvikelse. Kan knappast tänka mig att den amerikanska re-maken "Quarantine" från 2008 lyckas bättre.
| IMDB | trailer |


Street Trash
1988
James Muro
Betyg: 2+

En spritförsäljare hittar en gammal undangömd låda i butikens källare, fylld med drycken "Viper". Glad över sin nya upptäckt drar han upp lådan och börjar sälja flaskorna till ett billigt pris åt de lokala alkisarna. Men alla som kommit i kontakt med drycken smälter ihop till en blodig och färgglad sörja. Bill The Cop försöker lösa fallet med de smältande uteliggarna. Men han stöter ständigt på problem från gäng ledaren Bronson och hans gäng från soptippen.

Många vill påstå att det är den här filmen som är "the Ultimate Melt Movie". Men jag måste faktiskt säga att jag tycker Body Melt är en mycket bättre och trevligare film i den här smala subgenren. Street Trash bjuder ändå på rolig humor med schysta melt-scener (kolla här youtube). Kameraarbetet är innovativt och nyskapande, speciellt i den första delen av filmen. Mot slutet känns det dock som om de inte orkade bry sig mer.


Det som gör att intresset för filmen vacklar är att här inte finns någon egentlig "huvud story". Visst, det är "viper" flaskorna som är den drivande biten. Men allt runt om känns väldigt ytligt. Dessutom är det inte speciellt mycket man får reda på om dessa flaskor. Är man ute efter lite uteliggarhumor blandat med helt schysta melt-scener så visst, det här är filmen för dig. Men om man som jag hoppades det skulle leva upp till samma standard som Body Melt så blir man besviken. Slutscenen i eftertexterna är en av de bästa scenerna i hela filmen. "suck your dick? it's dripping down the stairs!".
| IMDB | trailer |