FiLMANiA

 Gran Torino
2008
Clint Eastwood
Betyg: 4-

Clint Eastwood spelar och regisserar när vi återigen får se honom som en krigsveteran från kriget i Korea. Den här gången i form av den patriotiska gamla butter läppen Walt Kowalski vars fru nyligen avlidit. Hans traditionella och gammalmodiga syn på saker och ting sätts på prov då en Hmong familj från Sydöst Asien flyttar in i grannhuset.

Det var som fan! Imponerande att se gamla "Clintan" som just fyllde 80 men som fortfarande ändå är riktigt jävla bad ass. Rollen som Walt gör han utmärkt. Hans prestationer överskuggar dock resten av gänget skådespelare som jag inte tycker håller standarden i en film av den här klassen. Alltså klassen på en film som hyllats till skyarna och som för närvarande ligger på plats #78 på IMDB's top 250.


Det är ändå en bra och intressant film som håller fanan uppe från början till slut. Det är tragiskt, det är roligt och det är spännande. Här finns något för de flesta. Själv tycker jag "Clintan" är skit cool i den här och det är ju även han som lyfter filmen över 3-strecket den annars skulle hänga under. Så en lite vacklande fyra, men ändå fortfarande en fyra, blir slutbetyget. För övrigt så lär det här vara Eastwoods sista roll i en film, en värdig avslutning på skådespelarkarriären i mitt tycke. Hoppas dock att han fortsätter regissera.
| IMDB | trailer | official-hp


French Connection II
1975
John Frankenheimer
Betyg: 4+

Gene Hackman tillbaka i rollen som den hårdkokta New York detektiven Jimmy "Popeye" Doyle. Fortfarande på jakt efter knark smugglaren Alain Charnier (Fernando Rey). Spåren har slutligen lett Popeye till den lilla hamnstaden Mareille i Frankrike. Där har han gått ihop med den franska polisen för att sätta dit för Charnier en gång för alla. Det Popey dock inte vet är att han själv ingår i en hemlig plan för att sätta stopp för "The French Connection".

Lika bra, om faktiskt inte snäppet bättre, än den första. Hackman levererar så det bara smäller om det! Helt klart en av hans absolut bästa roll genom tiderna. Scenerna nere i cellen med cognacen kommer upp i samma klass som restaurangscenen med Al Pacino i Scarface.


Det enda som saknas från den första filmen är en schyst biljakt. Här jagas det folk på springande fot i de trånga gränderna istället. Scenerna är förvisso riktigt schyst, men visst är det en biljakt man längtar efter. Men ändå, helt jävla strålande. Och det där slutet? Ohh... they don't make em' like this any more. Stark fyra.
| IMDB | trailer |


The Kite Runner
2007
Marc Forster
Betyg: 4-

Baserad på boken med samma namn av Khaled Hosseini. Vi får följa de båda vännerna Amir och Hassan som lever i Afghanistan under den fredliga perioden i slutet av 70-talet. Dagarna spenderar de med att flyga drake och tävla mot andra barn i staden. Bäst tycker Hassan om när Amir läser historier ur sin bok. Deras vänskap får dock ett abrupt slut och Afghanistan invaderas av Sovjetunionen. Amir och hans far blir tvungna att fly till USA där de försöker leva vidare. Flera år senare får Amir ett telefonsamtal från en gammal vän i det nu Talibanockuperade Afghanistan. Han måste återvända tillbaka till sett hemland. Men där är ingenting som förut.

Känns svårt att dirigera fingret på betygskalan här. Det är en mycket vågad film med tanke på läget i de omnämnda länderna. Filmen har skapat mycket kontroverser, speciellt för barnskådespelarna. Flera av dem lever nu skyddade från omgivningen och önskar att de aldrig medverkat i filmen.


Personligen tycker jag allt behandlas rätt ytligt, hade önskat mig lite mer substans. Det händer en massa saker men man vet inte riktigt vad. Fast visst, det är ur Amirs ögon som historien utspelar sig och han visste ju inte så mycket om vad som hände runt om honom heller. Den första biten i filmen fungerar helt klart bäst och de båda barnen Zekeria Ebrahimi som Amir och Ahmad Khan Mahmoodzada som Hassan gör båda riktigt bra insatser. Hassan är helt klart bäst. Helheten är lite vacklande men visst är det en bra film som absolut är sevärd. Tror dock att boken lyckas övertyga bättre. En svag fyra, på gränsen till mycket stark trea för min del.
| IMDB | tralier | official-hp


Zombi 4: After Death
1988
Claudio Fragasso
Betyg: 2

Veckans bakisfilm efter helgens bravader blev fjärde delen i Zombi-serien, en film för svårt bakfulla zombie älskare. På en tropisk ö öppnar en Voodoo-präst den tredje dörren till helvetet som hämnd mot en grupp forskare som utfört experiment på prästens dotter. Ur helvetets portar börjar de levande döda snart strömma ut, hungrande efter färskt människokött att sätta tänderna i. Bara dottern till en av forskarna lyckas ta sig från ön levande. 20 år senare hamnar flickan tillbaka på ön under mystiska omständigheter, hon är väntad av öns "befolkning".

Ja den är lite små rolig på sina ställen och det levereras några schysta gore-scener, som den i början med ögat och ansiktet som rivs bort. Musiken är dock riktigt pinsam, värsta 80-tals glamrocken. Ett hån mot de schysta synthslingorna från tidigare filmer i serien. Men nog fan nynnar man på den där jävla refrängen för det, gaaah!. Zombie-demoner som beter sig som värsta ninja fighters är jag heller inte speciellt impad över. De där matcho killarna som behandlar vapen som om de vore nakna kvinnokroppar är ändå lite coola. Speciellt när de blir till Zombies, he he.


Claudio Fragasso har jag inte så mycket att säga om. Troll 2 är väl kanske hans mest kända film, inte sett den dock. Han lyckas i alla fall inte hålla tempot uppe i sitt bidrag till Zombi-Serien. Sista halvtimmen av det här spektaklet var så otroligt utdraget att jag fan höll på att somna. Slutet var i alla fall lite roligt och oväntat. Slutbetyg: tvåa?.
| IMDB | trailer |