Lite sedda filmer, 24.7-09

Brüno
2009
Larry Charles
Betyg: 4-

Sacha Baron Cohens "mockumentär" uppföljare till 2006's Borat. Den här gången får vil följa honom i skepnaden av en homosexuell Österrikisk modereporter. Brüno blir utfryst från Österrikes modevärld och bestämmer sig för att finna lyckan i USA. Med sin medhjälpare Lutz (spelad av svensken Gustaf Hammarsten) åker Brüno till staterna med hopp om att bli megakändis. Han är beredd att gå hur långt som helst och satsa allt för sitt kändisskap.

Det är humor från första sekunderna (då Universals logo stavas med ett Ü) till de absolut sista (med stolkastningar och burop). De flesta ser antagligen den här bara för att se hur långt Cohen vågar gå med sina sketcher om bögfobi. Ibland är det faktiskt rätt skrämmande att se hur inskränkta vissa människor är. Mycket i filmen är uppenbart uppgjort i förväg, men det finns en hel del scener som är genuina. I en intervju med Empire säger Cohen att det var mycket svårare med den här filmen än med Borat då så många nu känner till honom. Bland annat fick sketchen vid Alabama National Guard avbrytas efter att bara några scener spelats in, då en av internerna kände igen Cohen och meddelade detta till ett befäl.


Även fast det är riktigt roligt och man skrattar nästan hela tiden så känns det inte riktigt lika bra som föregångaren. I Borat kände man av en röd tråd som knöt ihop allt till en helhet. Det här känns mer som en kompilation av olika mer eller mindre samhällskritiska sketcher. Men skratta får man göra så det räcker till och blir över, lite kort tycker jag dock att det var (hoppas på massor av extra på DVD'n). Klara pluspoäng för slutet, att de lyckades få med allihopa är smått fantastiskt.
| IMDB | trailer |


Yes Man
2008
Peyton Reed
Betyg: 3+

Carl Allen (Jim Carrey) lever ett tråkigt liv som soffliggare och har som vana att tacka nej till allting. Hans kompisar börja tröttna på honom och allt hopp håller på att sippra ut mellan Carls fingrar. Men en gammal kompis han stöter på tipsar honom om ett självhjälpsprogram. Det går ut på på att man ska släppa lös "JA-kraften" inom sig och sluta säga nej. Resultatet blir häpnadsväckande för Carl, men att tacka ja till precis allting tycks även ha sina nackdelar.

Det första jag tänker här är "Liar, Liar". Där kunde Carrey inte ljuga, i den här kan han inte säga nej. Så jag ser Yes Man lite som en fristående uppföljare. Personligen gillar jag Carrey bäst i hans mer seriösa roller, som i Man on the Moon och Eternal Sunshine. Men visst håller han som komiker fortfarande, även fast de mesta så småningom börjar kännas aningen utslitet efter för mycket återanvändning.


Situationskomik är en av Carreys starkaste sidor som komiker och som väntat bjuds det på en hel del av detta i filmen. Bitvis riktigt rolig sådan. Även fast man sett det mesta förut så är det fortfarande roligt, och det är just för att Carrey gör det så otroligt bra. Man får vad man förväntar sig helt enkelt; en hel del skratt. Här finns dock inget utöver det vanliga som skulle höjt filmen till en fyra. Så det blir en stark trea för Carrey och Yes Man.
| IMDB | trailer |


City of the Living Dead
1980
Lucio Fulci
Betyg: 3-

Portarna till helvetet öppnas då en präst hänger sig på en kyrkogård. En kvinna får vetskap om händelsen genom en seans, men dör bara några minuter efteråt. Om portarna inte stängs inom kort så kommer mycket fasansfulla saker att hända, tiden för mänskligheten håller på att rinna ut.

Jag förväntat mig en klassisk Zombie-rulle i stil med Fulcios tidigare Zombie Fleash Eaters från 1979. Det här med zombier som någonsorts vålnader/spöken är inte riktigt min kopp te. Så en liten besvikelse på den biten. Skådespelarna är som väntat absurt dåliga, men han där fin liraren som spelar reportern är ändå lite mysig. "Skägg Gubben" får godkänt han med. Något som inte får godkänt är slutet. Totalt värdelöst.


Det är tre scener och den sköna musiken som egentligen är det enda som lyfter filmen. Här snackar vi "borren", "levande begravd" och "flygande maskar". Resten är faktiskt rätt tunt. Så tunt att det egentligen borde landa på en svag tvåa. Men de här tre scenerna är faktiskt så jäva bra, tillsammans med "reportern" och "skägg gubben", att jag faktiskt måste sträcka mig till en svag trea. En absurt jävla skadskjuten och dödslidande svag trea. Lyssna på det fantastiska soundtracket på youtube del-1 & del-2
| IMDB | trailer |

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0