FiLMANiA

Regissör: Juan Antonio Bayona
År: 2007
Betyg: 4+

Det är något speciellt med den spanska regissören Juan Antonio Bayona. I alla fall om man ska tro veteranen Guillermo del Toro (Devils Back Bone, Pan's Labyrinth). El Orfanato (Barnhemmet) gjorde så stort intryck på del Toro att han ville ta Bayona under sina vingar och hjälpa honom nå ut med sin film. Ska vi då lita på del Toros ord om att det här är den bästa krypa-upp-längs-ryggraden-skräckis som intagit biograferna på mycket länge? Med 30 vunna filmpriser och över 20 nomineringar så börjar det bli svårt att säga emot.

Laura (Belén Rueda) har nyligen köpt ett gammalt barnhem där hon själv bott när hon var yngre. Tillsammans med sin man Carlos (Fernando Cayo) har de planer på att rusta upp huset och ta emot barn med särskilda behov. Med sig har de den adopterade sonen Simón (Roger Príncep) som efter ett tag börjar fantisera ihop låtsaskompisar i huset. Under öppningsceremonin för det nya barnhemmet händer något fruktansvärt som vänder upp-och-ner på familjens liv. Vilka grymma hemligheter är det egenligen som huset ruvar ruvar på i de dunkla korridorerna?

Det är väldigt länge sedan jag blivit så skrämd av en film som denna. Gåshuden var näst intill konstant medan rysningarna långsamt kröp sig upp längs ryggraden på mig. Men det är inte bara skräck som den här filmen har att erbjuda. Baynoa vill ge oss så mycket mer än bara en vanlig spökhistoria. Även fast upplägget må kännas som vilken film som helst i den här genren så hittar man här mycket djup. Varefter historiens pusselbitar börjar falla på plats märker man även att det finns mycket tanke bakom allting. Slutet känns även gripande och oväntat, men fortfarande vackert och lite sagolikt.

Även fast filmen handlar om till synes overkliga saker så lyckas de jordnära och realistiska karaktärerna få den att kännas trovärdigt. Man har lyckats skapa ett stadium i filmen där egentligen allting känns skrämmande. Minsta lilla rörelse eller ljud får det att börja isa i blodet. Man får lite samma känsla som när man var lite och såg på skräckfilm. Trodde aldrig jag skulle få uppleva den känslan igen. del Toro hade rätt.




Trailer