FiLMANiA

Don't Torture a Duckling
1972
Lucio Fulci
Betyg: 3+

Tre busiga ungar lever i en underutvecklad bondby i Italien där de fördriver tiden med diverse hyss. En dag hittas en av ungarna strypt till döds. Misstankarna faller direkt på byfånen. Men efter närmare granskningar visar sig mördaren vara någon helt annan. En grym och mörk historia vecklar ut sig.

"Non si sevizia un paperino" (eller "Don't Torture a Duckling" som den är mera känd som) är en både obehaglig och ruggig historia i Giallons spår. Fulci har laddar upp med otäcka scener och en historia som vrids och bänds från vänster till höger under filmens gång. Våldet flödar. En kvinna blir grovt misshandlad av ett gäng beväpnade med kättingar på en gravgård. Brutalt. Men förutom några riktigt bra scener så tycker jag inte det finns  något som skiljer den nämnvärt från mängden. Det är en bra film som absolut är sevärd, men inte tillräckligt speciell för att komma över tröskeln till en fyra.


Cry Baby
1990
John Waters
Betyg: 4-

Totalparodi på 60-talets musikaler á la Grease. Johnny Depp spelar huvudrollen som coolingen "Cry-Baby". Han kan trycka fram en tår på begäran och lyckas på det sättet få alla tjejer på fall. Hans coola gäng åker på trubbel från medelklassgänget när Cry-Baby stöter på en av killarnas tjej.

Iggy Pop, Ricky Lake och Johnny Depp i samma film! Det är för bra för att vara sant. Jag satt och gapskrattade hela filmen genom. Det är så patetiskt överdrivet med sådan sjukt kul humor som har glimten i ögat. Förstår inte hur folk kan kommentera på att det är för överspelat och för mycket Grease. Det är som att säga "Starship Troopers är för mycket action och för lite handling med hjärndöda huvudpersoner". Det här är ju fan en parodi på Grease i all sin ära. Det är överspelat, ja! Överdramatiserat, ja! Men det är så perfekt timing att allt blir helt klockrent.


Zombi Holocaust
1979
Marino Girolami
Betyg: 2-

Kroppsdelar försvinner märkligt från ett bårhus i New York. Gärningsmannen tas på bar gärning, tuggande på ett hjärta. Mannen visar sig ha anknytningar till en kannibalisk ö. En grupp läkare och reportrar beger sig ut till ön för att forska i mannens kannibaliska beteende.

Marino Girolami har inte lyckats med mycket, inte ens den här, hans mest kända verk. Som namnet redan antyder är det här en direkt ripp off av två filmer. Första halvan är från Lucio Fulcis "Zombie Flesh Eaters", och den sista halvan från Cannibal Holocaust. Filmen är till och med inspelad på samma plats som Fulcis zombie rulle, slutscenerna är i samma jävla hus! Det är inte mycket som räddar den här filmen från en etta, men gore scenerna är rätt bra. Båtmotorn är en sann klassiker.


Sorstalanság (Fateless)
2005
Lajos Koltai
Betyg: 4+

Gyrörgy är 14 år och bor i Ungern. Andra världskriget är i full gång. Efter svåra tider hemma hamnar han slutligen på ett tåg till Auschwitz och sedan vidare till Buchenwald. Han får lära sig att se livet från den ljusa sidan, medan man själv befinner sig i ständigt mörker.

Filmatiseringen av nobelpristagaren Imre Kertész' självbiografiska roman är stark och jordnära. Att det är ungerska skådespelare gör att den känns så mycket mer än engelsktalande varianter. Mer äkta, mer sant. Sen gör också skådespelarna helt fantastiska insatser. Fotot är oerhört vackert och historien är fängslande. Man sitter klistrad, vågar knappt blinka. Jag måste ändå få klaga lite på att det känns aningen ryckigt med de korta klippen. Men i sin helhet hör den hemma bland de starkaste filmerna om förintelsen.


Willow
1988
Ron Howard
Betyg: 3+

Drottning Bavmorda (Jean Marsh) får vetskap om att en nyfödd flicka kommer att leda till hennes undergång. Hon beordrar genast att alla nyfödda flickor ska dräpas. Av en slump hamnar flickebarnet hos den kortväxta bonden Willow Ufgood (Warwivk Davis). Han beger sig iväg för att skydda barnet tillsammans med Madmartigan (Val Kilmer). Det blir ett storslaget äventyr i ett land fyllt av krig och magi.

Det är ett småmysigt äventyr George Lucas och Ron Howard kokat ihop med ingredienser från bibeln och J.R.R Tolkien, kryddat med lite hemliga kryddor av Lucas själv. Storyn är rätt basic och följer mallen för de flesta fantasy filmer. Huvudpersonen ska från punkt A till punkt B och på vägen stöter han på monster/magiker/drakar. Effekterna är bra för att vara 1988. Överlag gillar jag äldre filmer i den här genren, för då slipper man plastiga CGI-klumpar. Även fast det där monstret med två huvuden skriker efter "digital improvement". De där gris-hund-rottorna, eller vad man ska kalla dem, va riktigt schysta. Ska tydligen ha varit uppklädda Rottweilers. Det här är inte den bästa i genren men helt klart ett sevärt bidrag. Lucas själv insåg att det här inte riktigt fungerade som film, men fortsatte att skriva böcker om huvudpersonerna.