Sedda filmer, 17.6-09

Watchmen
2009
Zack Snyder
Betyg: 4

Alan Moores grafiska novell filmatiserad av Zack Snyder. Snyder som lyckades med re-maken på Dawn of the Dead men missade med senaste serietidningsfilmatiseringen 300. Det är en rätt komplicera story för att vara en "superhjälte-film" och många kallar serietidningen för den bästa grafiska novell som någonsin skapats. Hur lyckas man göra fansen glada?

Jag hade mycket höga förväntningar på den. I de flesta fall brukar det leda till total besvikelse. Men här lyckas Snyder faktiskt leverera så det bara smäller om det. Ok, den har en blå-lysande stålmannen kuk som det viftas med nu som då. Men ändå, jag är jag glad över att man tog valet att vifta med den framför kameran istället för att göra en "Bart-Simpson" som i Beowolf. Det är minst sagt en hyfsad "adaption". Alan Moore, som förkastat alla filmatiseringar på sina serietidningar, tycker jag inte har något att skämmas över gällande den här filmen. Extra Ordinary Gentlemen är en annan femma. Watchmen är en av de bästa superhälte-filmerna jag sett på länge. Och det är jävligt rått. Många filmer i den här genren fegar ur på den biten, det gör inte Zack Snyder!

Star-Trek
2009
JJ Abrams
Betyg: 4

James T.Kirk och Spock träffas för första gången. Det här är före alla TV-serier och filmer, en prequel om hur allt började på Enterprise helt enkelt.

Förvånansvärt bra måste jag säga. Efter att ha slö tittat lite på de olika serierna på TV då och då har den här filmen öppnat upp Star Treks universum för mig. Gripande story, schysta special effekter och jävligt bra skådespel, speciellt Zachary Quinto (Spock) som gör mer eller mindre film debut, mycket bra. Men det är Chris Pine som stjäl showen som den unge Kirk. Filmen är en suverän nystart för Star-Trek som gått på tomgång de senaste åren. Skulle man bara ha skruvat ner en aning på den lite för löjliga humorn så skulle det utan tvekan blivit en stark fyra. För min smak blev det lite för fjantigt i vissa scener.

Passengers
2008
Rodrigo García
Betyg: 2-

Claire Summers (Anne Hathaway) är psykiatrier. Hon får i uppdrag att ta hand om en grupp överlevande från en flygplansolycka. Efter ett tag får hon en känsla av att det är något som inte riktigt stämmer. Alla tycks ha olika historier om hur olyckan inträffade och flygbolaget uppträder konstigt när hon ifrågasätter olycksundersökningen.

På riktigt, vad fan var det här egentligen? Blir så trött på dessa filmer som ska försöka vara så jävla smarta med en oväntad "twist" på slutet. Sluta göra dessa jävla skit filmer. "Psykologisk Thriller" är fan synonymt med "idé torka". Har du slut på idéer? Gör en psykologisk thriller! Då kan du säga i slutet av filmen att huvudpersonen var inne i sin kompis morsas hjärna och det som hände var på riktigt fast för 1000 år sen i en apas hjärna. Den här så kallade filmen är full av konstiga oklarheter som inte har någon förklaring. Speciellt spännande är den inte heller, så att kalla den thriller är en lögn. Oförutsägbar? En filmintresserad förstaklassare i lågstadiet hinner fan räkna ut slutet halvvägs in i filmen. Varför den inte får en etta? Tja, det sved inte i röven när jag såg den.

X-Men Origins: Wolverine
2009
Gavin Hood
Betyg: 3-

Prequel till de tre tidigare X-Men filmerna. Här följer vi Wolverine, när han blev Wolverine. Alltså händelserna som inträffade innan han gick med i X-Men gänget i den första filmen.


Jag tycker faktiskt den här fungera helt OK. Man får i stort sett precis vad förväntar sig. Mycket action och rätt hjärndöd handling. Hugh Jackman är, som i de tre tidigare, en bra Wolverine. Rayan Reynolds debuterar i serietidningsvärlden med Dead Pool. Möjligtvis får vi se honom igen i en annan spin-off. Det här är helt klart en sevärd bio-film. Det bjuds på mycket action, explosioner och annat "mind-blowing-shit" som ser bra ut på en bio-duk. Men hemma i tv-soffan i DVD-format vet jag dock inte om den håller lika bra. Näe, det är filmer som dessa som ska ses på bio där man får ut det enda som dessa filmer har att ge; special-effekter och snygga stunts.

Monsters vs. Aliens
2009
Rob Letterman, Conrad Vernon
Betyg: 3-

Några minuter innan vigseln träffas Susan Murphy av en meteorit. Bröllopet blir abrupt avbrytet då hon plötsligt börjar växa till flera meters höjd. Hon blir snabbt upphämtad av en hemligstämplad byro som har i uppgift att låsa in "monster". I sin cell får hon träffa monstren som burats in de senaste åren. Men när mystiskt robot attackerar jorden är det Susan och hennes monstervänner som måste rädda jorden.

Såg den här i 3D, så blev lite extra imponerad. Annars helt lagom och underhållande film som går i standard-spåret. Musik numren fattade jag dock inte riktigt, Snuten i Hollywood theme-song och Aqua Roses are red... varför? Tycker även den var lite sexistig på något märkligt sätt för att vara en familjefilm. Kolla bara generalens lite gömda skämt om stora bröst och huvudpersonen som springer runt i slimmad latex dräkt. Tja, kanske bara jag. Det är en klart godkänd film och alla hints till äldre monsterfilmer var riktigt roliga.

The Wrestler
2008
Darren Aronofsky
Betyg: 4+

Mike Rourke gör sin bästa roll på länge som den avdankade wrestlaren Randy "The Ram" Robinson. The Ram hade sin storhetstid på 80-talet, men sedan dess har han sjunkit lägre och lägre i ödets spiral. Kroppen börjar ge vika och fader-dotter relationen är skit. Han försöker styra upp sitt liv, men motgångarna är många.
Mickey Rourkes ska absolut ha en eloge för sitt personporträtt av denne på-gärnsen-pensionerade wrestlern. Rollen som "The Ram" passar honom som, klyschigt nog, handen i handsken. Här finns ett stoft av verklighetstrogen prägel, vissa scener känns till och med som hämtade ur en dokumentär. Det är brutalt och det är hjärtskärande i sann Aronofsky anda. Varför Rourkes inte fick Oscarn är en fråga många ställt sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0