FiLMANiA

Regissör: Esteban Sapir
År: 2007
Betyg: 5

Jag måste börja med att säga att det här är den mest originella filmen jag sett sen City of the Lost Children. Argentinaren Esteban Sapirs surrealistiska tribut till den svartvita stumfilmen är helt klart ett mästerverk för sig.

Historien utspelar sig i en dystopisk stad, regerad av den ondskefulla diktatorn Mr TV. Han styr staden med järnhand och tvingar folket att äta hans tv-snacks och se på endast hans egna tv-kanal 9. Tillsammans med den galna proffesorn Dr Y har Mr TV även lyckats stjäla folkets röster och tal. Men han nöjer sig inte där. Med den enda kvarvarande rösten i sitt grepp, tillhörande en ung sångerska, tänker han förslava hela befolkning och stjäla det sista de har. Nämligen deras ord. Stadens enda hopp om en räddning förs över på en gammal tv-reparatör och dennes familj. De har nämligen en plan för hur de kan rädda staden med en hemlig röst tillhörande sångerskans son.

Fantasifullt är minst sagt vad man kan säga om den här filmen. Ibland undrar man hur någon ens kan komma på något som detta. Stämningen är rätt mörk, men det finns ändå ett lager av komik i denna svartvita och stumma värld. Filmen saknar nästan helt tal, all dialog framförs istället av serietidningsliknande pratbubblor. Detta fungerar förvånansvärt bra då texten är intergrerad i själva handlingen på ett smart sätt.

Karaktärerna är något av det bästa med den här filmen. Helgalna Dr Y är en självklar favorit med sin TV som mun. Musiken är även den helt enanstående och lyfter upp filmen rejält. Det enda som man möjligtvis skulle kunna klaga på är att den i första anblick kan kännas lite långsam och tunggående. Men efter att man har fått tänka igenom och bearbetat allting så kommer man slutligen att förstå hur otrolig den här filmen är. Det här är något man absolut inte får missa.